Industrimetallerna har åkt bergochdalbana under 2020, det har varit både de bästa och sämsta tiderna. Så sammanfattar Reuters analytiker Andy Home året som snart är till ända.
Pandemin ledde först till en priskollaps på industrimetaller under årets tre första månader, då först Kina och sedan resten av världen stängde ner viktiga samhällsfunktioner, vilket fick hela tillverkningsindustrin att stanna av.
Återhämtningen har varit minst sagt spektakulär, med kopparpriser som nu ligger på sina högsta nivåer sedan 2013.
Ekon från den globala finanskrisen för drygt 10 år kan höras. Då liksom nu verkar Kina komma till undsättning genom massiva stimulanspaket till de metallhungriga bygg- och infrastruktursektorerna.
Kina dammsuger just nu världens lager på koppar och har dessutom förvandlats till en nettoimportör av aluminium för första gången på ett decennium.
Men pandemin skiljer sig också från finanskrisen på flera punkter. Pandemin är inte bara fråga om en kris för efterfrågan utan även en utbudskris. Karantänåtgärder har till exempel slagit hårt mot gruvnäringen i Peru, en är av världens största zink- och kopparproducenter. Flera gruvor har stängt ner under pandemin. Ännu hårdare har skrotförsörjningskedjorna drabbats genom nedstängningar och störningar av de internationella varuflödena i pandemins spår. Skrot är den största källan till ny koppar i världen.
En annan viktig skillnad mellan 2020 och 2009 är att detta inte har varit en kreditkris. Den senaste krisen var till sin grund en finanskris och löstes med finansiella medel, resonerar Reuters analytiker som spår att de omedelbara effekterna av Covid-19 på industrimetallerna kommer att klinga av under 2021.