Så kallade polymetalliska noduler, stenklumpar som finns på djuphavsbottnar och är rika på metaller, är hett eftertraktade av gruvbolag. Forskare har nyligen gjort en överraskande upptäckt om dem: dessa stenbumblingar kan producera syre i havsdjupen - utan fotosyntes. Det rapporterar AFP.
Enligt gängse teorier kan endast levande organismer skapa syre genom fotosyntes. Men polymetalliska noduler som finns på djuphavsbotnar kan producera syre genom elektrolys och ”därmed syresätta den föga kända faunan på havsbotten”.
Enligt forskare är konsekvensen av upptäckten långtgående, den sätter till och med teorin om livets uppkomst på jorden.
Detta märkliga syre, "svarta syre" som forskarna kallar det, upptäcktes på mer än 4 kilometers djup, i Clarion-Clippertons geologiska sprickzon i centrala Stilla havet. Det är i just det området gruvbolag vill bryta djuphavsmineraler, som mangan, nickel, kobolt. Det var dessutom ett prospekteringsbolag fokuserat havsbottenmetaller, The Metals Company, som finansierade expeditionen med forskningsfartyg.
Målet var att bedöma effekterna av prospektering på ekosystem där avsaknaden av ljus förhindrar fotosyntes och därmed närvaron av växter, men som myllrar av unika djurarter.
– Vi försökte mäta syreförbrukningen på havsbotten genom att undersöka sediment […] i så kallade bentiska kammare, säger Andrew Sweetman, huvudförfattare till studien som publicerades i Nature Geoscience, till AFP.
– Logiskt sett borde det havsvatten som därmed fångats ha sett sin syrekoncentration minska när det förbrukades av levande organismer på dessa djup. Ändå observerades motsatsen: syrenivåerna ökade i vattnet ovanför sedimenten, i fullständigt mörker och därför utan fotosyntes, säger Sweetman, chef för SAMS-föreningens forskargrupp för djuphavsekologi och biogeokemi.
Överraskningen var så stor att forskarna först trodde att deras undervattenssensorer hade gjort ett misstag. De genomförde därför experiment ombord på sitt fartyg för att se om samma sak skedde vid ytan. De observerade återigen att syrenivån ökade.
– På ytan av nodulerna upptäckte vi en elektrisk spänning nästan lika hög som i ett AA-batteri, säger Sweetman och jämför dessa noduler med "batterier i berget".
