Djuphavsbottnar är rika på eftertraktade mineraler och intresset för gruvdrift på havsbotten är därför stort. I ett stort forskningsprojekt har marinbiologer från flera länder, däribland Göteborgs universitet, försökt kartlägga livet på en av jordklotets minst undersökta platser, Stilla havets djuphavsbottnar. Man har upptäckt mängder med nya arter på 4 000 meters djup, enligt universitetet.
Studien har publicerats i Nature Ecology and Evolution.
– Det behövs kritiska metaller för vår gröna omställning och de är en bristvara. Flera av dessa finns i stora mängder samlade i klumpar, noduler, på bottnen i djuphavet, men ingen har visat hur de kan tas upp eller vilken miljöpåverkan det skulle ha förrän nu, säger Thomas Dahlgren, marinbiolog vid Göteborgs universitet och en av ledarna för forskningsprojektet, i ett pressmeddelande.
160 dagar till sjöss
Under fem år har forskarna både inventerat havsbottnarnas djurliv och testat vilken påverkan gruvdrift skulle ge i ett område mellan Mexiko och Hawaii, Clarion-Clippertonzonen. Undersökningen visar att antalet djur minskade med 37 procent och artrikedomen gick ner med 32 procent i spåret av maskinen som tog upp metallerna.
– Forskningen har krävt 160 dagar till sjöss och 5 års arbete. Vår studie kommer ha betydelse för den internationella myndigheten ISA, som reglerar mineralbrytning på internationellt vatten, säger Thomas Dahlgren.
Den undersökta djuphavsbottnen har 4 000 meter till vattenytan, inget solljus når dit och det innebär att det är ”en extremt näringsfattig miljö där sedimentlagret växer med en tusendels millimeter per år”.
Ett bottenprov från till exempel Nordsjön kan innehålla 20 000 djur; motsvarande prov på djuphavets botten ger samma antal arter men bara 200 exemplar, konstaterar forskarna.
Forskarna har samlat in 4 350 djur över 0,3 mm storlek som lever i, och ibland på, havsbottnen. 788 arter identifierades. Djuren som hittades var huvudsakligen havsborstmaskar, kräftdjur och blötdjur såsom snäckor och musslor.
Artspridningen okänd
– Jag har arbetat i Clarion-Clipperton-zonen i över 13 år och detta är den i särklass största studien som har genomförts. I Göteborg ledde vi identifieringen av havsborstmaskarna. Eftersom de flesta arter är obeskrivna sedan tidigare var molekylära (DNA) data avgörande för att underlätta studier av biologisk mångfald och ekologi på havsbottnen, säger Thomas Dahlgren.
Forskarna såg under inventeringen att havsbottensamhällena förändrades naturligt över tid, troligen på grund av förändringar i mängden föda som nådde havsbotten. Exakt hur spridda de olika arterna är över djuphavsbottnarna i Stilla Havet är okänt.
– Nu är det viktigt att försöka förutsäga risken för förlust av biologisk mångfald till följd av gruvdrift. Detta kräver att vi undersöker den biologiska mångfalden i de 30 procent av Clarion-Clippertonzonen som skyddats. För närvarande har vi i stort sett ingen aning om vad som lever där, säger Adrian Glover, senior författare från Natural History Museum of London.
