Europeiska unionen riskerar att allvarligt försvaga sin försvarsförmåga genom att underskatta betydelsen av strategiska råvaror. Det varnar Bernd Schäfer, vd för det EU-finansierade nätverket EIT RawMaterials, i en intervju med Handelsblatt. Han beskriver bristerna i EU:s råvarustrategi som allvarliga och pekar särskilt på att frågan helt saknas i unionens senaste försvarsplanering.
Bakgrunden är Kinas beslut att införa exportkontroller på flera så kallade tunga sällsynta jordartsmetaller – råvaror som är avgörande för både civil industri och militär teknik. Trots att experter länge varnat för Europas beroende av Kina kom åtgärden som en överraskning för många företag.
Kina kan bromsa Europas upprustning
Särskilt känsligt är att Kina numera endast tillåter export om mottagaren kan bevisa att materialen inte används i militära tillämpningar. Eftersom Kina i praktiken har ett nära monopol på förädling av tunga sällsynta jordartsmetaller kan landet, enligt Schäfer, på sikt effektivt bromsa Europas militära upprustning.
– Att Kina inte längre exporterar för rüstningsindustrin viktiga råvaror som tunga sällsynta jordartsmetaller, germanium, gallium, grafit, antimon, volfram och beryllium till väst kan definitivt förstås som en form av utvidgning av den geopolitiska konflikten, säger han i intervjun med Handelsblatt.
Samtidigt betonar Schäfer att Europa själv bär en del av ansvaret för situationen.
– Vi européer är inte helt oskyldiga till Kinas maktställning, säger han.
Enligt honom har Kina systematiskt byggt upp sin dominans under flera decennier, medan Europa avstått från att investera i egna värdekedjor, trots att både råvaruförekomster och tekniskt kunnande funnits.
Billiga importer slog ut europeisk produktion
Europa har egna tillgångar av bland annat sällsynta jordartsmetaller och volfram, men många projekt har lagts ned eller aldrig utvecklats till gruvdrift. Detsamma gäller förädlingen.
– Teknologin och kompetensen fanns och finns fortfarande, säger Schäfer.
Orsaken till att potentialen inte togs tillvara sammanfattar han krasst.
– ”Geiz ist geil”. Enligt den devisen har den europeiska industrin agerat. Kinesiskt material, ofta statligt subventionerat, var billigare än västerländskt. För företagen vägde varje sparad euro tyngre än en robust leveranskedja.
Nu har dock ett visst uppvaknande skett, enligt Schäfer. Företag har insett att kostnaden för produktionsstopp ofta överstiger merkostnaden för att köpa råvaror utanför Kina.
EU:s mål långt från att uppnås
I dag ligger andelen för kritiska råvaror på åtta procent. Samtidigt säljs stora mängder metallskrot från Europa till USA och Asien, vilket försvårar måluppfyllelsen.
Ett annat mål är att högst 65 procent av ett råmaterial ska komma från ett enskilt tredjeland. Även här går utvecklingen för långsamt, menar Schäfer, trots olika råvarupartnerskap.
– Det räcker inte att rama in avsiktsförklaringar och hänga dem på väggen. Det saknas konkreta avtal, volymer och tidsramar.
EU har också satt mål om att tio procent av behovet ska täckas av inhemsk brytning och 40 procent av inhemsk förädling, men enligt Schäfer saknas både prioriteringar och finansieringsplan.
Försvarsbudgeten saknar råvaror
Kritiken blir särskilt skarp när Schäfer kommenterar EU:s fleråriga budgetram. I juli presenterades en plan där 131 miljarder euro avsätts för försvar – men utan att råvaror nämns över huvud taget.
– Detta är ur mitt perspektiv chockerande och svårt att förklara. Det borde stå klart vid det här laget att försvarsförmågan står och faller med tillgången på strategiska råvaror, säger han.
Enligt Schäfer riskerar EU att göra sig allt mer sårbart ju längre unionen dröjer med konkreta åtgärder.
Källa: Handelsblatt, intervju med Bernd Schäfer, vd för EIT RawMaterials.
