Svavel utvinns som en biprodukt vid oljeraffinering och därför slår kriget i Iran hårt mot exporten, vilket drabbar en lång rad sektorer, alltifrån gödselmedel till halvledare där det används för att rengöra och polera ytor.
Enligt US Geological Survey (USGS) står regionen för nästan en fjärdedel av den globala svavelproduktionen, men 44 procent av den globala exporten, enligt Argus Media.
Sedan krigets början har inga fartyg med svavellast ombord lämnat Persiska viken.
Det sista fartyget lastat med icke-iranskt svavel lämnade Persiska viken den 8 mars och uppgav att det hade kinesisk ägare och besättning, enligt nyhetskanalen RFI som tillägger att iranska fartyg är svårare att spåra eftersom de stänger av AIS-transpondern som identifierar dem när de anlöper en hamn.
–De försöker också dölja sin verksamhet genom att ange Oman som ursprung, vilket gör denna handel ännu svårare att följa, säger Madeleine Overgaard, analytiker på Kpler, ett maritimt övervakningsföretag, till RFI.
Svavel används också vid malmraffinering. Det går åt mellan två och fyra ton svavelsyra för att producera ett ton koppar, och ännu mer för att tillverka ett ton nickel av batterikvalitet, enligt RFI. Svavel är också en ”viktig insatsvara” för bearbetning av uran och kobolt, samt för produktion av titandioxid, en mycket frätande kemikalie som används i många industrisektorer, enligt Project Blue.
Enligt råvaruanalytiker anses dock inte svavel traditionellt vara en bristvara, utan en biprodukt med rik tillgång. Men svavel ”håller nu på att bli en strategisk råvara”, enligt Bernard Dahdah, gruv- och metallanalytiker på Natixis.
