Vätgasbaserad produktion av järn och stål bedöms i dag inte vara ekonomiskt genomförbar i Europa. Det uppger Mitsubishi Heavy Industries, vars EU-representant Maria João Duarte lyfter flera avgörande hinder.
– I Europa just nu är vätgasbaserad direktreduktion av järn uppenbart inte ekonomiskt lönsam, sade Duarte under en industrikonferens om vätgas i Wien, arrangerad av UNIDO.
Brist på el och infrastruktur
Enligt Duarte saknas både tillgång till billig förnybar el och fungerande importlösningar för vätgas.
– Vi har inte tillräckligt med förnybar energi för att producera vätgasen, och vi har ännu inte infrastrukturen för att importera den i större skala. Det finns ett tydligt infrastrukturgap som måste åtgärdas, sade hon.
Problemet är centralt eftersom produktion av så kallad grön vätgas kräver stora mängder el – där energin står för omkring 70 procent av kostnaden. I ett läge med höga elpriser i Europa blir kalkylen svår att få ihop.
Höga kostnader pressar industrin
Direktreduktion av järn (DRI) innebär att järnmalm omvandlas till järn med hjälp av vätgas eller naturgas i stället för kol. Metoden ses som ett alternativ till den traditionella masugnsprocessen, som har höga utsläpp.
Men enligt Duarte är tekniken kapitalkrävande.
– Det handlar om höga investeringskostnader och därmed också höga driftskostnader. Samtidigt är stålsektorn extremt känslig för internationell konkurrens och energipriser, sade hon.
Ett konkret exempel är anläggningen i Boden i norra Sverige, där företaget Stegra bygger en fabrik för vätgasbaserad ståltillverkning. Där installeras elektrolysörer för att producera vätgas, som sedan används i processen.
Osäker väg framåt
Trots dagens utmaningar finns det analyser som pekar på att tekniken kan bli konkurrenskraftig inom några år. En studie publicerad i tidskriften Nature visar att vätgasbaserat stål kan bli ekonomiskt gångbart i Europa redan från 2026.
En viktig förutsättning är dock att EU:s styrmedel får fullt genomslag. Det gäller både utsläppshandelssystemet EU ETS och koldioxidtullen CBAM.
CBAM innebär att importörer måste betala för de utsläpp som är inbyggda i varor som förs in i EU, vilket ska jämna ut konkurrensvillkoren gentemot europeiska producenter.
– Ett starkt utsläppshandelssystem och en fungerande koldioxidtull är avgörande för att kunna gå vidare, sade Duarte.
Samtidigt efterlyser hon förändringar i hur elpriser sätts i Europa.
– Strukturella förändringar i prissättningen på el och de signaler som ges där är också en viktig åtgärd, sade hon.
Alternativ diskuteras
Parallellt förs diskussioner om andra tekniska lösningar, exempelvis att använda ammoniak i stället för ren vätgas i reduktionsprocessen, vilket i vissa fall kan bli billigare.
Men oavsett teknikval kvarstår en grundläggande fråga: om energikostnaderna och infrastrukturen inte förbättras riskerar investeringar i nya stålprocesser att bli svåra att räkna hem i Europa.
Källa: Uttalanden från Mitsubishi Heavy Industries vid UNIDO-konferens i Wien.
Fakta:
Vätgasbaserad stålproduktion lyfts ofta fram som en lösning för att minska utsläpp från industrin. Samtidigt visar både industriföreträdare och analyser att tekniken i dagsläget är starkt beroende av billig el och omfattande investeringar i ny infrastruktur, vilket ännu inte är på plats i Europa.
