Tvärtemot vad man skulle kunna tro möts ofta gruvindustrins och ursprungsbefolkningarnas intressen. Det är åtminstone sant i den rika delen av världen, i länder som Kanada och Australien, för där har gruvindustrin under loppet av flera decennier, steg för steg, gått ursprungsbefolkningen till mötes. Så till den grad att de numera ofta står på samma sida gentemot andra grupper, såsom miljöorganisationer och nationella myndigheter.
Gruvbolagen framstår alltså allt mindre som ett hot mot ursprungsbefolkningarna. Det framgick av den nyligen avslutade OECD-konferensen om gruvdrift och regional utveckling som hölls i Skellefteå.
En naturlig följdfråga som kom upp på konferensen var: Varför driver inte ursprungsbefolkningar egna gruvor? Bill Erasmus från Arctic Athabaskan Council, en kanadensisk ursprungsbefolkningsorganisation, ser inget hinder för det. Men traditionellt har inte ursprungsbefolkningen utbildat sig till ingenjörer, utan de jobbar i kringverksamhet runt gruvorna, som lärare, advokater och socialarbetare, berättade han.
Bördig från Yellowstone och numera bosatt i den skifferoljerika provinsen Alberta kunde Bill Erasmus berätta att vissa ursprungsbefolkningar nu tar fram egna markanvändningsplaner. Så får de som vill driva verksamhet där anpassa sig till dem. Det är känt att i just provinsen Alberta står oljeindustrin och ursprungsbefolkningarna sedan länge på samma politiska planhalva - gentemot exempelvis den mer miljövänliga grannprovinsen British Columbia.
Runar Sammol Myrnes Balto, ledamot i det samiska norska parlamentet, befarar också ökande konflikter med nationella myndigheter och miljöorganisationer.
–Vi är rädda för att man kommer att använda argumentet om klimatförändringarna mot oss, sade han.
Exempel på det skulle kunna vara beslut att bygga stora vindkraftsparker som lägger beslag på markareal som används för renbete, menar Runar Sammol Myrnes Balto
Text: Simon Matthis