Atomtunn platina kan bli ny kemisk sensor

Bilden visar ett schema av platinaatomer placerade på ytan av ett "kolbuffertlager". Buffertlagret, odlat epitaxiellt på kiselkarbid, är ett grafenliknande 2D-isoleringsmaterial som möjliggör platinas tvådimensionella tillväxtläge. Illustration: Hans He/Chalmers

Forskare på Chalmers har, tillsammans med kollegor på flera andra lärosäten, kunnat förbereda ett atomtunt platinalager som kan användas i kemiska sensorer för att upptäcka giftiga ämnen i luften. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Advanced Material Interfaces.

– Vi lyckades göra ett metallskikt som är en atom tunt – ett slags nytt material. Vi fann att denna atomtunna metall är superkänslig för sin kemiska miljö: dess elektriska resistans förändras avsevärt när den interagerar med gaser, förklarar Kyung Ho Kim, postdoktorand vid avdelningen för kvantkomponentfysik på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers, och huvudförfattare till artikeln i ett pressmeddelande.

Kärnan i forskningen är utvecklingen av 2D-material bortom grafen.

– Atomiskt tunn platina kan faktiskt vara användbart för ultrakänslig och snabb elektrisk detektion av kemikalier. Vi har studerat fallet med platina i detalj, men andra metaller som palladium ger liknande resultat, säger Samuel Lara Avila, docent på avdelningen för kvantkomponentfysik på MC2, och en av författarna till artikeln.

Forskarna använde den känsliga kemiska-till-elektriska omvandlingsförmågan hos atomiskt tunn platina för att upptäcka innehåll av giftiga gaser med en känslighet på miljondelarnivån.

Demonstrationen syftar till att spåra bensen, en kemisk förening som är cancerogen även vid mycket små mängder. I dagsläget saknas billiga detekteringsenheter för detta ändamål.

– Den här nya materialmetoden, atomiskt tunna metaller, är mycket lovande för framtida tillämpningar för kontroll av luftkvalitet, säger Jens Eriksson, chef för Enheten för tillämpad sensorvetenskap vid Linköpings universitet, och medförfattare till artikeln.

Studien är ett samarbete mellan forskare från Chalmers, Linköpings universitet, Uppsala universitet, Zaragoza-universitet i Spanien, och MAX IV-laboratoriet i Lund.

Från Chalmers bidrog Kyung Ho Kim, Hans He, doktorand på avdelningen för kvantkomponentfysik, och Sergey Kubatkin, professor på avdelningen för kvantkomponentfysik, till forskningen tillsammans med Samuel Lara Avila.

 

Forskningen finansieras av Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet och Chalmers excellensinitiativ Nano. Experimenten utfördes delvis i Chalmers renrum, Nanotekniklaboratoriet.