Efterbehandlingssäkerheten för gruvverksamhet förstärks

Nedlagt dagbrott i väntan på omfattande och dyr miljö- och efterbehandling. Foto: Creative Commons, kredit: NakNakNak

Förslag till säkerhet om efterbehandlingskostnader för gruvverksamhet blir kostsamt för verksamhetsutövarna.

Regeringen beslutade den 1 juni 2017 att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda och analysera möjliga insatser eller åtgärder som på ett mer ändamålsenligt sätt än i dag kan säkerställa att det finns tillräckliga säkerheter för efterbehandling och andra återställningsåtgärder vid gruvverksamhet. Utredningen antog namnet Gruvavfalls­finansieringsutredningen och överlämnades till stadsrådet Karolina Skog i juni 2018 i form av (SOU 2018:59).

I miljöbalken återfinns idag generella bestämmelser om ställande av säkerhet vid t.ex. miljöfarlig verksamhet. Bestämmelserna omfattar även efterbehandling efter avslutad gruvverksamhet, säkerheten ställs till staten.

För att inte staten och i sista hand skattebetalarna ska tvingas stå för kostnaden av efterbehandling för det fall ett gruvbolag t.ex. går i konkurs och den ställda säkerheten är underdimensionerad har utredningen tittat på alternativa sätt att ställa säkerhet som på ett bättre sätt står i överensstämmelse med vad man menar är de faktiska efterbehandlingskostnader som uppkommer i gruvverksamhet.

Utredningen förslår med anledning av detta att ändringar genomförs i miljöbalken och minerallagen samt att en ny lag om finansiella säkerheter för gruvverksamhet med tillhörande förordning införs. Utredningen har identifierat vad man anser är fyra centrala områden för att minska statens risk vid efterbehandling av gruvverksamhet.

Enligt dagens system prövas säkerheten av mark- och miljödomstol vid ansökan om tillstånd enligt miljöbalken. Utredningen är av uppfattningen att detta innebär ett allt för splittrat myndighetsansvar. Mark- och miljödomstolen tar beslut avseende såväl storlek som form på säkerheten och staten är ofta i dessa sammanhang företrädd av Naturvårdsverket eller någon av de berörda Länsstyrelserna, vilka saknar specialistkompetens inom området. Detta försvagar, enligt utredningen, statens möjlighet att arata sina intressen.

Utredningen föreslår därför att Mark- och miljödomstolen avlastas från uppgiften att besluta om säkerheternas storlek samt att denna uppgift läggs på Riksgäldskontoret som blir tillsynsmyndighet för de ekonomiska säkerheterna inom gruvavfallsfinansieringssystemet, prövning av efterbehandlingsplanen föreslås göras av Mark- och miljödomstolen vid nytt eller ändrat tillstånd för gruvverksamhet enligt miljöbalken samt av Länsstyrelserna vid revideringar.