När den tidigare kaptenen för Royal Navys isbrytare reflekterar över Antarktisfördragets framtid, framkommer en oroande bild. Sedan dess undertecknande 1959 har fördraget lyckats skydda världens kallaste kontinent som en fredlig och vetenskaplig reservat. Men tider förändras och nu ser det ut som att Kina har andra planer, skriver brottiska tidningen Telegraph.
The Telegraph påpekar att Antarktisfördraget har bestått tack vare sitt klara och kloka språk samt ett globalt intresse av att bevara kontinentens oskuld. Men det som hållit fördraget intakt är också det faktum att Antarktis är otillgängligt och svårt att exploatera. Det innebär stora utmaningar att ta sig dit och ännu större att operera på plats.
Royal Navys enda isbrytare, HMS Protector, har sin bas på Falklandsöarna och från där är det ytterligare tusen mil till Antarktis genom några av världens mest beryktade vatten. För att inte tala om isen som börjar göra sig påmind redan innan man når kontinenten.
Femte bas
Trots dessa svårigheter har Kina byggt sin femte bas på Antarktis – påstått för vetenskapliga ändamål men utan att lämna nödvändiga miljöutvärderingar. Medan USA fortfarande har det största avtrycket på kontinenten, är det Kinas som växer snabbast. Enligt internationella lagar bör baser inte användas för militära syften eller spionage, något som tidigare inspektioner bekräftat inte sker vid amerikanska, brittiska eller sydkoreanska baser.
För närvarande är de enda exploaterbara resurserna i Antarktis marina livsformer. Fastlandets mineraler och fossila bränslen är fortfarande otillgängliga på grund av den fientliga miljön. Men redan nu har Kina en flotta av "supertrålare" som utnyttjar rika krill- och fiskbestånd under flagg av "forskning", en verksamhet som är nästintill omöjlig att reglera.
Förfalskar sin position
Ryssland är en annan aktör som utvidgar sin närvaro på Antarktis och fiskar med fartyg som "går mörka" eller förfalskar sin position på spårningssystem. Lagliga fiskare brukar inte behöva dölja sina aktiviteter.
Utmaningarna med att reglera aktiviteter på en så enorm och otillgänglig plats som Södra oceanen, officiellt definierad som "vatten söder om 60 grader syd", är jämförbara med att försöka övervaka allt norr om Shetlandsöarna.
Även Iran
Iran, som inte är signatär av Antarktisfördraget, har även de aviserat planer på att bygga en bas på kontinenten och göra anspråk på "egendomsrätt". Enligt the Telegraph är detta en del av ett mönster där länder sträcker sig efter geopolitiska fördelar, vilket tidigare setts i Sydkinesiska sjön och Arktis genom att man bygger civil-militära installationer som kan tjäna dubbla syften.
Allt detta leder till frågan om det verkligen spelar någon roll. Svaret är ja, inte bara för att bevara miljön men även för att hålla efter länder som genom sin närvaro och aktivitet kan omvandla "närvaro" till "egendomsrätt" i praktiken.
Behov av en kohesiv strategi
Det andra problemet är om det är värt investeringarna som krävs för att reglera dessa aktiviteter på Antarktis. Det krävs en kohesiv strategi och betydande resurser i form av personal, inspektörer och skepp för att upprätthålla fördraget, en sannolikhet som tyvärr ser låg ut.
Så länge som en verklig avskräckning saknas, kommer gruppen av beslutsamma politiker, diplomater, forskare och sjöfarare att göra vad de kan för att upplysa och hjälpa, men större grupper kommer sannolikt att fortsätta att sträcka och exploatera fördragets svagheter.
Källa: The Telegraph