University of Rochester har utvecklat en metod som kan förändra hur metaller beter sig i vatten. Genom att etsa in mikroskopiska och nanometerstora strukturer i metallytan blir materialet extremt vattenavvisande.
Tekniken innebär att vatten inte längre kan tränga in i materialets yta. I stället bildas ett luftlager mellan metallen och vattnet, vilket ger en flytförmåga som normalt inte är möjlig för metaller.
Ny teknik gör metall osänkbart – även med borrade hål
– Metallen stöter bort vatten så effektivt att den kan flytta sig, även när den skadas, enligt forskarna bakom studien.
Flyter trots skador
En av de mest uppmärksammade egenskaperna är att metallen behåller sin flytförmåga även när den perforeras. I tester har forskarna borrat hål i metallstrukturerna utan att de sjunkit.
Detta bryter mot traditionella principer där metallföremål snabbt fylls med vatten och sjunker när de skadas. Den nya ytstrukturen gör att vatten inte tränger in på samma sätt.
Tekniken bygger på så kallade superhydrofoba ytor, men forskarna har tagit konceptet längre genom att applicera det direkt på robusta metallkonstruktioner.
Möjliga tillämpningar – men hinder kvarstår
Forskarna pekar på flera potentiella användningsområden, särskilt inom sjöfart och flytande konstruktioner. Materialet skulle exempelvis kunna användas i fartygsskrov, flytande plattformar eller räddningsutrustning.
Samtidigt finns betydande utmaningar innan tekniken kan användas i stor skala. Tillverkningsprocessen är avancerad och kan bli kostsam, särskilt för stora ytor. Dessutom krävs att strukturerna klarar långvarig mekanisk belastning och slitage i verkliga miljöer.
Mikrostruktur gör metallen vattenavvisande
Tekniken befinner sig ännu på forskningsstadiet, och det är oklart hur snabbt den kan kommersialiseras. Tidigare försök med liknande ytbehandlingar har haft begränsad livslängd när de har utsatts för smuts, repor och kemisk påverkan.
Källa: University of Rochester
