Den planerade gruvan i Kallak/Gállok befaras medföra en negativ påverkan på världsarvet. Det skriver Unesco i en rapport efter ett platsbesök till världsarvet Laponia. Världsarvskommittén ska fatta beslut utifrån rapporten.
Under 2023 beslutade Unescos världsarvskommitté att inleda en så kallad ”reaktiv övervakning” av Laponia. Det skedde efter att regeringen beviljat bearbetningskoncession för gruvverksamhet i Kallak, vilket bedömdes kunna riskera att påverka världsarvet. Under våren 2024 genomförde Unesco ett platsbesök till världsarvet Laponia. Nu har slutsatserna från besöket samlats i en rapport.
Rapporten innehåller nio rekommendationer för hur världsarvet ska kunna behålla sina unika värden. Den första är att inga ytterligare beslut fattas som möjliggör gruvutvinning i Kallak/Gállok. Vidare efterfrågas bland annat att en hållharbetsstrategi tas fram för världsarvet och dess omgivande landskap, att ”natur- och kulturvärdena som utgör grunden för världsarvsstatusen tydligare definieras och att en buffertzon tas fram” för att skydda renarna.
– Det här är allvarlig kritik som riktas mot Sveriges hantering av världsarvet Laponia i ett internationellt sammanhang. Nu inväntar vi världsarvskommitténs beslut kring rapporten, därefter behöver vi ta ställning till hur Sverige ska bemöta kritiken, säger riksantikvarie Susanne Thedéen, i ett pressmeddelande.
Unescos världsarvskommitté, som består av 21 medlemsländer, ansvarar för att besluta om nya världsarv och följa upp hur befintliga världsarv skyddas och förvaltas. Kommittén kan fatta beslut om att inleda så kallad reaktiv övervakning (Reactive Monitoring Process) då man särskilt bevakar ett världsarv som bedömts vara utsatt för hot. Den reaktiva övervakningen innebär att Unesco eller konventionens rådgivande expertorgan informerar världsarvskommittén om ett världsarv anses vara i fara.
Detta förpliktigar ansvarigt land att tillhandahålla årliga rapporter och konsekvensbeskrivningar om ”ett världsarvs skick och förvaltning”.
Den reaktiva övervakningen innebär även att staterna själva ska anmäla händelser eller åtgärder som antas kunna påverka ett världsarvs värden till Unescos världsarvscenter. Syftet med övervakningen är att Unescos världsarvskommitté ska kunna bistå med lämpliga lösningar så att värdena upprätthålls. Det är ett sådant arbete som nu görs gällande världsarvet Laponia.
