Gruvprospektörernas prognoser för hur lönsam en gruva kommer att bli, hur stor påverkan på miljön den får och vilken samhällsnyttan blir, har i första hand inte till uppgift att förutsäga framtiden utan att påverka skeenden i nutid. Detta görs bland annat genom urvalet av den fakta som presenteras. De slutsatserna dras i en ny avhandling i sociologi vid Uppsala universitet.
I sin avhandling tar Tobias Olofsson avstamp i två kända exempel där prognoserna inte lyckades förutspå det som senare skedde och som fick stora konsekvenser för bygden.
2014 ansökte bolaget Northland Resources om konkurs. Driften av Tapuli-gruvan utanför Pajala som skulle bli ortens nya livsnerv slutade med ett obetalt skuldberg på 14 miljarder kronor och Sveriges hittills största konkurs. Orsaken uppgavs vara kraftigt fallande världsmarknadspriser på järnmalm.
Nästan fyra år senare meddelade LKAB att järnmalmsfyndigheterna i Kiruunavara kommer att ta slut i mitten av 2030-talet, tvärt emot tidigare prognoser om att malm kommer att finnas i ytterligare minst 100 år. Samtidigt som beskedet pågick en flytt av hela centrala Kiruna för att säkra framtida gruvdrift.
Tobias Olofsson har inte studerat något specifikt gruvbolag utan har valt att titta på branschen i stort. Metoderna han använt sig av är bland annat intervjuer med personer inom gruvnäringen och på berörda myndigheter samt arkivmaterial, däribland ansökningar om bearbetningskoncession under åren 2010 till 2016.
– Inget av det jag tar upp i min avhandling är de enskilda gruvbolagens påhitt utan de agerar utifrån de förutsättningar som satts upp genom lagstiftning och branschstandard. Så de moraliska och politiska frågorna är större än den enskilde aktören, säger Tobias Olofsson i ett pressmeddelande.
Det han sett är att prospektörerna i sina prognoser är duktiga på med att lyfta fram en gruvas beräknade positiva effekter, som hur många nya arbetstillfällen som kan skapas liksom miljömässiga fördelar. Argument för till exempel att en planerad gruva kommer innebära lägre miljöpåverkan än en gruva i länder med svagare miljölagstiftning förekommer. Vanligt är även att poängtera hur de metaller och mineraler som ska brytas kan användas i grön teknik däribland elbilar, vindkraftverk och solpaneler.
Prognoserna bygger på modeller, normer och regleringar som talar om vilken sorts uppgifter som måste finnas med. Annan information behöver dock inte tas upp vilket har kritiserats från vissa håll, som när inte lokalsamhället eller renskötande samer som finns kring ett gruvprojekt får bidra med sin kunskap.
Modellerna som används omvandlar all information till ekonomiska faktorer som avgör om en gruva kan bli lönsam. När en modell sätter ett pris på en viss grad av påverkan på miljön, lokalsamhället och rennäringen är det ett poliskt och moraliskt beslut, menar Tobias Olofsson.
De politiska och moraliska konsekvenserna kan genom den här typen av avvägningar bli långtgående och kan göra det är lättare för ett bolag att få nödvändiga tillstånd och övertyga andra intressenter om att en framtida gruva är en både önskvärd och nödvändig utveckling, enligt avhandlingen.