Aktuella litiumpriser fångar inte den verkliga dynamiken på marknaden – och det kan leda till skarpa justeringar när efterfrågan plötsligt accelererar. Trots att elbilsförsäljningen och utbyggnaden av batterilager vuxit påtagligt, är tekniken fortfarande för kostsam för att nå bred massanvändning.
Förra året skapades ett intryck av stort överskott på litium – åtminstone globalt. I Kina fortsatte elbilsförsäljningen att slå rekord och höll uppe prisnivåerna där. Samtidigt sänktes priserna globalt, vilket indikerade att marknaden överskattade tillgången.
Men nu börjar varningssignaler dyka upp – från litiumgruvor själva – och dessa bör tas på allvar. Ett av världens största litiumproducenter, Albemarle, rapporterade nyligen vinst för andra kvartalet, efter tre kvartal i förlust. Kostnadsreduceringar spelade en avgörande roll när litiumkarbonatpriset under 2025 låg på cirka 9 dollar per kilo – jämfört med tolv‑femton dollar per kilo under 2024 och hela trettio dollar 2023.
Samtidigt förväntar sig inte Albemarle några snabba prishöjningar. Men Ken Brinsden, vd för gruvbolaget Patriot Battery Metals, ser en annan bild:
– Vi är definitivt alltför försiktiga när det gäller efterfrågan, sade han vid en branschkonferens i Australien.
– Ingen har lyckats förutspå tillväxttakten för solenergitillämpningar korrekt… och exakt samma sak händer nu inom batterivärlden, fortsatte han.
Brinsden varnar för att efterfrågan på energilagring – utöver elbilar – kan överraska marknaden. Stationary energy storage kan enligt honom bli en marknad som är mycket större än bilmarknaden.
IEA: Ökade risker för litiumbrist och diversifieringsproblem
Internationella Energimyndigheten (IEA) uttrycker även den oro för framtida bristscenarier. Enligt myndighetens analys kan dagens planerade gruvprojekt komma att möta efterfrågan bara delvis. Det finns risk för att tillgången täcker knappt hälften av efterfrågan år 2035.
Utöver det understryker IEA att det i genomsnitt tar över sexton år att gå från upptäckt till produktion i gruvprojekt . Detta leder till betydande osäkerhet – särskilt när efterfrågan växer snabbt.
IEA påpekar att mineraltillgångarna i sig är tillräckligt stora, men att det är investeringstakten i prospektering, gruvinvestering och infrastruktur som bromsar massiva utsläppsminskningar i tid. Recycling förbättrar situationen på sikt, men kan endast täcka mellan 10–30 procent av behovet.
Vad innebär detta för energiomställningen?
Utsikterna till en växande obalans mellan efterfrågan och utbud skapar möjligheter – men kräver också beredskap. Märkbara efterfrågeökningar inom lagring och elfordon kan innebära dramatisk prishöjning och risk för flaskhalsar vid försörjningskedjan.
Gröna omställningens framgång hänger i hög grad på tillgången till kritiska mineraler såsom litium. Men som IEA-chefen Fatih Birol konstaterar – utan tillvaratagen mineralförsörjning blir omställningen osäker. Det kräver politiska åtgärder, bland annat investeringar i gruvinfrastruktur, stimulans för återvinning och diversifiering av leverantörskedjor.
Källa: Oilprice.com / IEA / Mining Weekly
