När regeringen aviserar en rivstart för skatteväxling tappar regeringen, Centerpartiet och Liberalerna fokus och syfte. Skatteväxlingen startar med en kraftig skattehöjning riktad mot tre dagbrottsgruvor norr om polcirkeln som är basen i den lokala ekonomin. Den globala konkurrenskraften försämras för industri i framkant när nedsättningen av gruvindustrins dieselskatt tas bort och arbetstillfällen i glesbygd hotas trots finansdepartementets varningar. Samtidigt är miljönyttan osäker. Det skriver företrädare för Kaunis Iron och andra företagsledare i norr i en debattartikel.
I finansdepartementets förslag som presenterades förra veckan står tydligt att högre kostnader för metallbrytning ”kan medföra en viss risk för koldioxidläckage, dvs. att gruvbrytning och därmed utsläpp av koldioxid flyttar till länder som inte är bundna av motsvarande utsläppsrestriktioner”. Men även sysselsättningseffekten ger varningsflagg ”sysselsättningen i branschen kan påverkas negativt”. Effekten som man vill uppnå på sikt är en minskning med 0,05 procent av utsläppen i Sverige från en verksamhet som ger betydande exportintäkter.
Vi ser det som ett dråpslag mot ett enskilt företag, en straffskatt på en privat investering som utan offentligt stöd lyckats etablera gruvverksamhet i Pajala som omsätter 1,2 miljarder, allt på export och ger sysselsättning åt 350 personer. Ett exempel på den glesbygdsutveckling som Januariavtalet i övrigt säger sig vilja stödja men som hitintills försvårats av byråkratiska tillståndsprocesser och myndigheters grundlösa ifrågasättande. Förutsättningar för investering i glesbygd försämras och ett ekosystem av småföretag beroende av gruvan i Kaunisvaara hotas.
Vi är inte emot en omställning och elektrifiering av gruvindustrins arbetsfordon. Det har i själva verket pågått sedan många år drivet av säkerhets- och arbetsmiljöskäl i underjordsgruvor.
Gruvindustrin leder en digitalisering och elektrifiering som nu följs av andra industrier. Men förslaget förefaller sakna insikt om de begränsningar som finns i andra delar av näringen, exempelvis dagbrott i arktiskt klimat med temperaturer kring -30 grader och utan nödvändig infrastruktur för elektrifiering.
När berörda företag inte har möjlighet att byta till ett alternativ när skattehöjningen sker så uteblir den växling som ligger i begreppets syfte. Tvärtom, om förändringen leder till de konsekvenser som finansdepartementet varnar för så kommer både arbetstillfällen och skatteintäkter att förloras.
Vi tycker förslaget är ogenomtänkt, saknar en omställningsmöjlighet och är orättvist då nedsättningen är kvar för skogs och jordbruk. Orättvist då norra Sverige drabbas ensidigt medans skogs- och jordbruk i främst mellersta och södra Sverige behåller stöd.
Om regeringen anser att gruvnäring är en viktig del av svenskt näringsliv måste man ta ett helhetsgrepp. Långsiktiga omställningar ska möjliggöras av omedelbara insatser, högre miljöskatter motiveras av offentliga investeringar och en glesbygdspolitik som tar vara på affärsmässiga möjligheter med riktiga jobb.
Staten beslutade redan 2012 satsningar på en förbättrad infrastruktur kring Pajala för att stödja effektiva transporter med höjd säkerhet och betydligt minskade dieselutsläpp som följd. Denna satsning har inte fullföljts men är det viktigaste insatsen för att snabbt minska utsläpp med bibehållen konkurrenskraft. Infrastrukturpaketet måste genomföras och omedelbara åtgärder vidtas för att förbättra vägstandard genom uträtning och ökad bärighet.
Med beslut som dessa avgör regeringen vilken utveckling vi vill se i orter som Gällivare, Svappavaara och Pajala. Låt oss inte gå bakåt, gemensamt bör vi formulera en väg framåt!
Anders Sundström, ordförande Kaunis Iron AB
Per-Erik Lindvall, VD och styrelseledamot Kaunis Iron
Patrik Snell, VD och ägare till Snells Entreprenad i Pajala som sköter lastning i gruvan
Lennart Häggroth, VD och ägare till LTH i Kiruna som sköter trucktransporterna i gruvan
Boris Lindberg, VD i GISAB från Gällivare som sköter produktionen i anrikningsverket
