På morgonen den 3 mars började det brinna i Bolidens gruva i Garpenberg. Över 160 personer befann sig därnere drygt 800 meter under jord. Medierna var inte sena att rapportera om olyckan med stora rubriker. Men redan strax efter tio var branden släckt och samtliga instängda evakuerade.
Ett skolexempel över hur bra Bolidens räddningssystem fungerar där noggranna förberedelser och träning med samövning med räddningstjänsten gav resultat.
Det var strax före klockan nio på morgonen som en brand uppstod i en container i Bolidens gruva i Garpenberg. I bandorten nere på 826 metersnivån fattade, av ännu outredd anledning, ett plaströr eld med kraftig rökutveckling som följd.
– Direkt efter larmet sökte alla som fanns i gruvan sig till de olika räddningskammare som finns nere i gruvan, berättar Hans Jönsson, områdeschef Garpenberg.
Fasta och mobila räddningskammare
Räddningskammare finns utplacerade i gruvan där det finns personal som arbetar. Några är fasta men de flesta är mobila.
– Vi har dessutom fullständig kontroll över hur många som finns nere i gruvan vid varje tillfälle ända ner på individnivå.
Räddningskammarna har plats för fyra till sex personer. I varje kammare finns dricksvatten och tuber med andningsluft som räcker till sex timmar vistelse i kammaren.
– Vi fick larmet 08.52 och 09.14 var första insatsstyrkan från Hedemora på plats, berättar Lars Westerfors, räddningschef Södra Dalarnas räddningstjänst. Men viktigt är att ingen insats startas utan planering.
Ingen insats utan planering
När Lars Westerfors anlänt strax efter Hedemorastyrkan tog man plats i ett konferensrum för att planera insatsen.
– Tillsammans med Bolidens personal gick vi igenom hur brandbekämpning och evakuering skulle göras. Gruvans ventilationsingenjör är en nyckelperson som snabbt kunde styra ventilationen så att röken från branden gick andra vägar. Vi kan inte detaljplanera insatser med övningar eftersom gruvan förändras hela tiden beroende på var man bryter malm, säger han.
Evakuering först, sen släckning
Beslutet blev att evakuera all personal till ovan jord innan brandbekämpningen gjordes. Ett stort tryck från media gjorde också att Räddningstjänsten inrättade en informationscentral för att ge svar på alla frågor.
– All personal evakuerades genom ordinarie hissar eftersom röken kunde ledas ut andra vägar, berättar Hans Jönsson.
”Vägvisare” ledde rökdykarna
När gruvan var evakuerad skulle branden bekämpas.
– Gruvan har personal som kallas ”vägvisare”. De har andningsmasker men är inte utbildade rökdykare. Deras uppgift är att genom sin kännedom om gruvan leda släckningspersonalen bästa och snabbaste vägen till branden.
Stor hjälp har man genom att Räddningstjänstens rökdykare kan koppla in sig på gruvans interna radiosystem och på så vis ha radiokommunikation vid insatsen.
Närmade sig underifrån
– Vi tog oss ner till en nivå under brandhärden för att sedan närma oss den underifrån där det var rökfritt. Klockan 10.15 var branden släckt. Det var ingen omfattande brand men det måste alltid tas på stort allvar eftersom det är i en miljö som är speciell.
Omedelbart efter gruvbranden kunde man konstatera att alla planer för hur personalen ska agera vid en brand fungerade. Alla tog sig snabbt till olika räddningskammare och kunde där bockas av så man visste att alla var i säkerhet.
Flera övningar per år
Garpenbergsgruvan övar för olika incidenter fem till sex gånger per år. All personal ska minst en gång om året vara med om en övning.
– De flesta gångerna görs övningarna internt men någon gång per år görs det med Räddningstjänsten som vi har ett mycket gott samarbete med.
– Även om detta bara var en liten brand visar det på att våra förberedelser fungerade och att samarbetet med räddningstjänsten gick som planerat. Nu ska vi också se varför det överhuvudtaget uppstod en brand, avslutar Hans Jönsson.
