SGU-rapport kastar nytt ljus över järnmalmen i Kallak

Bild: SGU

I Norrbotten finns många av Sveriges mer betydande tillgångar av metaller och mineral. Det bekräftas av en ny SGU-rapport som kartlägger järnmalmen vid Kallak och andra potentiella järnmineraliseringar i närområdet.

Järnmalmsfyndigheten Kallak ligger i den nordvästra delen av den så kallade Fennoskandiska skölden, i Norrbottens län. Värdbergarten till Kallaks järnmalm är främst en omvandlad granatförande kvartsstrakyt (en kvartshaltig vulkanisk bergart) som bildades för cirka 1 870 miljoner år sedan.

Geofysiska data från både mark- och luftburna mätningar används för att visualisera omfattningen av Kallak-, Parkijaure-, Åkosjegge- och Akkihaure-järnmineraliseringar, liksom den storskaliga fördelningen av bergarter för området Kallak-Parkijaure-Akkihaure. Högupplösta foton och borrkärneskanning används också för att dra slutsatsen att bandningen som ses i Kallakmalmen består av felsiska vulkaniska bergarter.

Det har tidigare tolkats som att järnmalmen vid Kallak bildades som antingen en kvartsbandad vulkanisk sedimentavlagring eller en bandad järnmalm (BIF). SGU:s studie pekar på att Kallaks järnmalm bildades i en stratiform vulkanisk miljö. Jämfört med den klassiska apatitjärnmalmen vid Kiruna finns det ingen likhet när det gäller bergartskemisk sammansättning, förutom de varianter som har lågt innehåll av apatit.

Rapporten finns att laddas ned från SGU:s hemsida.