IVL har i ett projekt för Naturvårdsverket tittat på gruvors användning av så kallade flotationskemikalier och om dessa ämnen kan mätas i nedströms ytvatten. Studien visar att kemikalierna förekommer i ytvatten utanför samtliga provtagna gruvområden, men att halterna i de flesta fall är låga.
– Kunskapen om de här kemikaliernas spridning och miljöeffekter är begränsad, delvis eftersom de är svåra att mäta i låga halter och eftersom ekotoxikologiska data är spretiga. Kemikalierna är giftiga för vattenlevande organismer och kan utgöra en risk för nedströms akvatiska ekosystem. Den här studien ger en viktig inblick i förekomsten av dessa ämnen och ett nytt analysverktyg som kan användas för att följa upp nivåer utanför gruvområden, säger Sandra Fischer, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Flotationskemikalier, särskilt xantater och tiokarbamater, används i stor utsträckning inom gruvindustrin för att separera och koncentrera värdefulla mineraler. Uppdraget för Naturvårdsverket innebär att IVL har genomfört en nationell screening av dessa kemikalier i ytvatten. Studien har haft två mål, dels att utveckla en robust analysmetod för låga halter av kemikalierna, dels att undersöka om – och i vilka nivåer – dessa ämnen förekommer i nedströms vattendrag från gruvor.
Ytvatten har undersökts vid fyra gruvområden. Resultaten visar att flotationskemikalier förekom nedströms samtliga gruvor. Dock låg majoriteten av analyssvaren lägre än de flesta rapporterade nivåer där skadliga effekter kan uppstå. De högsta halterna mättes vid utsläppspunkterna och kemikalierna kunde i vissa fall mätas i vattendrag flera kilometer nedströms.
– De här kemikalierna har använts inom gruvindustrin i åratal så det är bra att äntligen få till analysmetoder som kan mäta låga halter. Trots det visste vi inte om vi skulle hitta någonting alls när vi började mäta. Så det var positivt både för vår metodutveckling, och att de flesta halter faktiskt var relativt låga ur miljösynpunkt, säger Sandra Fischer.
Studien ger endast en nulägesbild och pekar på behovet av återkommande säsongsprovtagning för att få en bättre bild av hur kemikalierna sprids, bryts ner och eventuellt interagerar med miljön. Speciellt i vårt kalla klimat kan nedbrytningen ta längre tid och utgöra en förhöjd risk för vattenlevande organismer, menar rapportförfattarna.
– Det behövs också fler ekotoxikologiska studier för att kunna bedöma riskerna mer säkert. Det finns fortsatt osäkerheter kring långtidseffekter och möjliga synergier med metaller, säger Sandra Fischer.
Källa: IVL
