Mellersta Österbotten har blivit Finlands mest attraktiva område för litiumprospektering, efter att gruvbolaget Keliber fått klartecken att starta sin litiumgruva i Kaustby. Det visar kartmaterial från Geologiska forskningscentralen, GTK.
Utöver Keliber har fyra utländska bolag nu reserverat områden i landskapet för prospektering efter litium. Intresset gäller framför allt Kaustby, men även Vetil och Kronoby.
Keliber planerar att inleda produktionen i februari och blir därmed den första större producenten av batterikvalitativt litium i Finland.
– Som koncentration för litiumprospektering är området betydande, men jämfört med hur många bolag som letar guld i Lappland är det inte särskilt stort, säger GTK:s specialsakkunnige Bo Långbacka.
GTK-kartering drev på prospekteringen
Det ökade intresset kopplas även till ett omfattande kartläggningsprojekt som GTK genomförde för några år sedan. Under ett fyraårigt arbete analyserades berggrunden i syfte att identifiera förekomster av mineral som är viktiga för batteritillverkning.
I den kartläggningen pekades just Mellersta Österbotten ut som ett särskilt lovande område.
– Antalet bolag som letar malm här har ökat under de senaste två åren, sammanfattar Långbacka.
De aktuella prospekteringstillstånden innehas av ett kanadensiskt bolag, ett australiskt samt två brittiska bolag. Deras tillstånd är geografiskt koncentrerade till Kaustbytrakten, men även till Vetil och Kronoby.
Samtidigt är insynen i den faktiska prospekteringsverksamheten begränsad.
– Det finns inga offentliga uppgifter om vilka borrningar som görs. Bara börsbolag har skyldighet att rapportera mer detaljerat. Dessa företag har varit mycket sparsamma med information. På deras webbplatser framgår det knappt vad som sker på områdena – eller om något sker alls, säger Långbacka.
Produktionen räcker inte för EU:s behov
GTK bedömer att Kelibers kommande litiumproduktion är viktig för Finland och EU, men att volymerna inte på långa vägar täcker unionens behov.
Keliber planerar att producera cirka 15 000 ton litiumhydroxid per år.
– Det motsvarar bara omkring 10 procent av den mängd litiumoxid och litiumhydroxid som importerades till EU under 2022. Även framöver kommer man att vara beroende av import från länder utanför EU, åtminstone tills fler projekt kommer i drift, säger Långbacka.
I dagsläget sker litiumbrytning i Europa i mycket begränsad omfattning. Förutom i Finland finns mindre produktion i Tyskland och viss verksamhet i Portugal, men utan större volymer av batterikvalitativt litium.
Det innebär att EU:s snabbt växande batteri- och elfordonsindustri i praktiken fortsatt är beroende av globala leveranskedjor, där Kina, Australien och Sydamerika dominerar. Detta har väckt oro kring både försörjningstrygghet och prisbild, särskilt i ljuset av EU:s ambitioner att bygga upp en egen batteriindustri.
Fler projekt inom batterikedjan
Intresset för litium är en del av en bredare trend där företag söker sig till Finland för att säkra tillgång till batterimineraler. Utöver litium prospekteras även grafit, kobolt och nickel, som alla är centrala råvaror i dagens batteriteknik.
Den ökade aktiviteten hänger samman med elektrifieringen av transportsektorn och de politiska styrmedel som driver fram en snabb utbyggnad av batteriproduktion i Europa. Samtidigt är många projekt fortfarande beroende av långdragna tillståndsprocesser, investeringar i infrastruktur och osäkerhet kring framtida efterfrågan.
Förra året rankade den kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute Finland som världens mest attraktiva land för gruvinvesteringar, baserat på geologisk potential och stabila regelverk.
I Finland finns också flera projekt för att vidareförädla råvaror till batterikemikalier och i vissa fall hela battericeller. Bland annat pågår och planeras investeringar i raffinering, återvinning och kemisk bearbetning av batterimineraler.
Samtidigt kvarstår frågan om hur stor del av värdekedjan som faktiskt kan byggas upp inom EU, och hur sårbar industrin förblir för globala råvarumarknader. Trots ökade prospekteringsinsatser i Finland och andra europeiska länder bedöms det ta lång tid innan EU i någon större utsträckning kan minska sitt importberoende av litium.
Källa: Geologiska forskningscentralen, GTK
