Text: Simon Matthis
Världens aptit på koppar har knappast varit större än idag, drivet av ett minskande utbud med tynande halter i befintliga gruvor och stark efterfrågan från energiomställningen. Koppargruvan Viscaria-gruvans återöppnande, planerat till slutet av 2027, kommer därför minst sagt lägligt. Om inget oförutsett händer kommer gruvan utanför Kiruna blir Sveriges andra största kopparfyndighet.
Det är inte varje år det öppnar en ny gruva i Sverige. Senast det hände var 2024 då guldgruvan Fäbodtjärn utanför Lycksele togs i drift. Innan dess hade det gått tio år sedan en ny gruva öppnade i landet.
Intill gruvan har man byggt ett vattenreningsverk som ska tömma den underjordiska gruvan på vatten. Foto: Viscaria
Miljötillstånd
Det beror till stor del på att tillståndsprocesser för nya gruvprojekt är notoriskt långsamma och snåriga, ofta kantade av överklaganden i flera instanser. Vilket regeringens och EU:s aviserade mer gruvvänliga politik eventuellt kommer att ändra på.
För Viscarias del, gruvbolaget med samma namn som gruvan, är dock den processen avklarad.
– I maj 2024 fick vi vårt miljötillstånd som överklagades och i april 2025 meddelade Högsta domstolen om att de inte beviljar prövningstillstånd, berättar Karin Svensson, kommunikationschef på Viscaria.
”Brownfielding”
Miljötillståndet kan ha underlättats av gruvan främst kommer vara en underjordsgruva (cirka 95 processen av brytningen planeras att ske under jord), som i regel medför mindre omgivningspåverkan än dagbrott, men också av att det är ett så kallad brownfieldprojekt.
En högintressant studie från University of Queensland i Australien visar att världens koppargruvbolag fokuserar alltmer på ”brownfielding” på grund av att tillståndsprocesserna präglas av mindre offentlig granskning än greenfield-projekt. Det gäller kopparprojekt i högre grad än de andra metaller man jämfört med, guld, järnmalm och nickel, trots de allt lägre kopparhalterna i befintliga fyndigheter. Inom brownfield-projekt dominerar fysiska expansioner av gruvor, följt av utveckling av nya mineraliseringar och livslängdsförlängningar, medan återöppningar av nedlagda gruvor, som Viscaria är ett exempel på, är ovanligare.
Gruvan består av omkring 65 kilometer gruvgångar, men ingenting av detta syns utifrån. Foto: Viscaria
Nytt anrikningsverk
Nu förbereder sig Viscaria som bäst för att öppna den gamla gruvan. Vilket sker inom flera områden samtidigt – inom logistik, infrastruktur och finansiering.
Startdatum är satt till slutet av 2027. Närmast i tiden ska ett nytt anrikningsverk byggas i anslutning till gruvan, på platsen för ett tidigare anrikningsverk.
– Just nu förbereder vi byggnation av anrikningsverket. I januari slöts avtalet med Metso som ska leverera två kvarnar för malmförädling. Byggnationen av anrikningsverket startar i vår.
Att man inte valt att rusta upp och återanvända det gamla anrikningsverket är för att all processutrustning är såld och byggnaden nedriven när Viscaria lades ner 1997.
– Det finns således inte någonting kvar att återanvända. Förädlingsprocessen som vi kommer använda nu är dessutom annorlunda än vad den var på 90-talet, då processades endast malm från A-zonen, medan vi kommer förädla malm även från B- och D-zonerna, förklarar Karin.
Gruvbolagets borrkärnearkiv. Foto: Viscaria
Vilket i sin tur beror på att de uppskattade volymerna kopparmalm skruvats upp.
– Under ansökningsprocessen har vi borrat i marken runtomkring och vi har nu 108 miljoner ton kopparförande berg i tillgångar. När vi tog över gruvan uppskattade man det till 52 miljoner ton, säger Karin Svensson.
Till anrikningsverket hör två kvarnar, en så kallad SAG-kvarn (Semi Autogenous Mill) och en kulkvarn, som bolaget skrev kontrakt för med Metso så sent som i januari i år.
– Det är två väldigt stora kvarnar. Att vi inte startar i anrikningsverket förrän i slutet av 2027 är beroende på byggnationen av ett helt nytt anrikningsverk och lång leveranstid för kvarnarna, förklarar Karin.
Fler metaller
I full drift väntas gruvan producera cirka 26 000 ton koppar per år, vilket motsvarar tre procent av EU:s kopparproduktion. Det innebär att det blir den andra största koppargruvan i Sverige, efter Bolidens gruva i Aitik.
Utöver koppar finns även järnmalm i Viscarias fyndigheter, som vid sidan av koppar kommer förädlas till slutprodukter. Det finns även andra metaller i marken som kan komma ha betydelse i framtiden, enligt Karin.
– Förutom koppar finns också en del silver och guld i marken. I nuläget har vi inte räknat med dessa i vår lönsamhetsstudie som publicerades i maj 2025 inför återöppningen av gruvan. Men vi följer marknadsutvecklingen noga och överväger löpande möjligheten till inkludering av dessa metaller i framtiden.
Historik
Viscaria-gruvan togs först i drift 1982 av LKAB, som drev gruvan som en underjordisk koppargruva fram till 1985, då Outokumpu tog över fortsatte verksamheten fram till 1997.
– Koppargruvan som låg här tidigare stängde 1997 då kopparpriset var så pass lågt att det inte var ekonomiskt försvarbart att fortsätta driften, berättar Karin Svensson.
Man bedömer att det totalt bröts 12,5 miljoner ton malm under drifttiden, med en genomsnittlig kopparhalt på omkring 2,3 procent.
Gångar fyllda med vatten
Under årens lopp har den gamla gruvan fyllts med vatten. Enligt Karin Svensson är det oundvikligt att grundvatten tränger in och fyller gruvgångarna. För att tömma gruvan har man byggt ett vattenreningsverk.
– Nu är vi i igångsättningsfasen av vattenreningsverket, säger Karin.
Därefter ska gruvgångarna inspekteras och rehabiliteras. Ingen vet exakt i vilket skick infrastrukturen är i de vattenfyllda gångarna. Det underlaget Karin Svensson och hennes kollegor haft att utgå ifrån är gamla ritningar, men hur tillförlitliga är de så här 30 år efter att gruvan stängde?
– Vi har en del existerande infrastruktur som vi inte vet skicket på förrän vi tömt gruvan på vatten. Dessa kommer inspekteras och rehabiliteras allt eftersom gruvan töms.
Gruvan består idag av omkring 65 kilometer gruvgångar, men det ser man inte utifrån.
– Om man tittar noga så kan man se ingångarna till gruvan från luften. Utöver de befintliga gruvgångarna kommer vi bygga ut gångar med ytterligare 160 kilometer.
Gruvfyndigheten sträcker sig 4 kilometer i horisontell riktning och är uppdelad i fyra zoner. Vertikalt är malmkropparna kartlagda ned till 800 meters djup.
Inkoppling till Malmbanan
När det gäller logistiken har gruvan ett drömläge, nära Malmbanan och järnväg går ända fram till gruvområdet.
– Vi bygger en bangård för att kunna koppla in oss på Malmbanan söder- och norrifrån, berättar Karin Svensson.
Den 16 juni i år kommer inkopplingen att ske. Precis som LKAB kommer Viscaria skeppa ut sin malm från Narvik i Norge. Nyligen tog Viscaria och Narvik Hamn fram en avsiktsförklaring för att ”säkerställa en robust logistikkedja inför kommande produktionsstart”. I hamnen kommer man att bygga en lossningstation, lager och utskeppningsanläggning, vilka planeras stå färdiga till slutet av 2027.
Nyemission
I slutet av 2025 tecknade Viscaria kontrakt med en köpare av kopparkoncentratet. Det är tyska Aurubis, en av världens största kopparåtervinnare och kopparmältverksbolag, som garanterats hälften av bolaget framtida kopparproduktion mellan 2028 och 2035. Aurubis leveranser kommer att skeppas ut via Narvik.
– Avtalet med Aurubis avser 50 procent av vår produktion som kommer säljas till marknadspris, berättar Karin Svensson.
För att finansiera all nödvändig infrastruktur som behövs för återstarten genomförde Viscaria i slutet av förra året en nyemission, som tillfört bolaget drygt 850 miljoner kronor.
Viscaria-området. Viscarias huvudkontor, där Karin Olsson och övrig stabspersonal sitter, ligger i nära anslutning till gruvan och består av tre stora modulbyggnader. Fram till gruvstart vid slutet av 2027 planerar man att rekrytera omkring 200 personer. Foto: Viscaria
Rekrytering av personal
Man kommer också att behöva nyanställa personal.
– Nu är vi 50 i dagsläget och siktar på att vara 250 när vi är i full produktion. Vi har rekryterat under hösten och kommer fortsätta det under våren.
Det kommer att behövas ett brett spektrum av yrkeskategorier – ”ingenjörer, tekniker, stabspersonal, inköpare, stödjande funktioner, redovisning”.
När återstarten närmar sig kommer driftpersonal gå ned i gruvan men man kommer även nyttja fjärrstyrning för en del gruvoperationer.
– Det kommer att behövas både driftpersonal inne i gruvan och personal på plats som ser över de fordon som fjärrstyrs.
Livslängd
Företagets huvudkontor, där Karin Svensson och övrig stabspersonal har sin placering, ligger i nära anslutning till gruvan och består av tre stora modulbyggnader.
– Där sitter också anrikningsverksgänget och personalen inom gruva och räddningstjänst, hållbarhet och miljö samt logistik och infrastruktur.
Hur länge gruvan kommer att drivas är svårt att sia något – det beror på resultaten av framtida prospektering och naturligtvis också kopparpriset, men de flesta prognoser pekar mot att det kommer att parkera på en rekordhög nivå inom överskådlig tid.
– Enligt vår lönsamhetsstudie har gruvan initialt en livslängd på 17 år, men vi kommer att fortsätta borra, så en förlängning av livslängden är mycket möjlig, säger Karin Svensson.
