EU-kommissionen presenterade den länge försenade Industrial Acceleration Act (IAA), ett lagförslag som ska skapa så kallade ”ledande marknader” för energiintensiv industri. En central del av förslaget är ett nytt krav på att minst 25 procent av allt stål i offentligt finansierade projekt ska vara lågkoldioxidstål från den 1 januari 2029.
Förslaget offentliggjordes av EU-kommissionen i Bryssel och måste nu godkännas av både medlemsländerna och Europaparlamentet innan det kan träda i kraft.
Regeln gäller stål som används i byggprojekt, infrastruktur och fordonsproduktion där offentliga upphandlingar eller statliga stöd ingår.
Offentlig upphandling ska skapa ny efterfrågan
Syftet är att skapa nya marknader för industriprodukter med lägre utsläpp. EU vill genom reglering stimulera efterfrågan på material som anses mer klimatvänliga, exempelvis stål producerat med vätgasbaserade processer.
Efter 2029 ska även projekt som får statliga subventioner uppfylla samma krav på att minst 25 procent av stålet ska vara lågkoldioxidstål.
Det innebär i praktiken att vissa industriprojekt som får offentligt stöd – till exempel anläggningar för vätgasproduktion – kan tvingas använda en viss andel stål från anläggningar med lägre utsläpp.
Ett viktigt skäl till lagförslaget är den så kallade gröna prispremien. Stål som tillverkas med vätgasbaserad direktreduktion av järnmalm – så kallad DRI-teknik – uppskattas i dag vara 20 till 30 procent dyrare än konventionellt stål.
Genom att skapa garanterad efterfrågan hoppas EU minska risken för företag som investerar i ny teknik.
Oklart vad ”lågkoldioxidstål” innebär
En central fråga är dock fortfarande obesvarad: EU har ännu inte fastställt exakt vad som ska räknas som lågkoldioxidstål.
Kommissionen planerar att ta fram ett nytt märkningssystem samt en metod för att mäta utsläpp i stålproduktion. Dessa regler ska presenteras i en kommande delegerad rättsakt kopplad till lagstiftningen Ecodesign for Sustainable Products Regulation.
Reglerna väntas skilja mellan två huvudtyper av stålproduktion:
– primärt stål, som tillverkas från järnmalm
– sekundärt stål, som produceras från återvunnet skrot
Lagförslaget antyder att en högre andel återvunnet material kan sänka utsläppskraven.
– Vid utformningen av märknings- och informationskrav baserade på prestandatrösklar bör dessa ta hänsyn till den återvunna andelen i industriprodukten, där tröskeln minskar i takt med att den återvunna andelen ökar, när detta är relevant, står det i lagtexten.
Hur dessa regler utformas kan bli avgörande för vilken teknik som gynnas i praktiken.
Stålindustrin varnar för import
EU-kommissionen framhöll att lagförslaget ska stärka Europas industri i en tid av ökad global konkurrens.
– Europeisk industri står inför en period av oöverträffad global osäkerhet och orättvis konkurrens. Bestämmelserna i denna lag ska öka efterfrågan och säkra robusta leveranskedjor i strategiska sektorer, sade Stéphane Séjourné, EU-kommissionens vice ordförande med ansvar för industriell strategi, vid presskonferensen i Bryssel.
Han menade att reglerna kan bidra till fler arbetstillfällen genom att styra offentliga pengar mot europeisk produktion.
Men delar av stålindustrin är kritiska till förslaget. Branschorganisationen Eurofer påpekar att lagen inte kräver att stålet ska produceras i EU.
– Förslaget kräver att 25 procent av stålet i offentlig upphandling och stödprogram ska vara lågkoldioxidstål – men det kräver inte att detta stål produceras i Europa, sade en talesperson för organisationen.
Organisationen varnar för att reglerna därmed kan gynna importen.
– 25 procent av offentlig upphandling motsvarar mindre än 5 procent av hela stålmarknaden. Utan starkare och tydligare efterfrågesignaler kan dessa åtgärder sakna den långsiktiga säkerheten som krävs för stora industriinvesteringar.
– För att ledande marknader ska fungera måste EU säkerställa att man stödjer lågkoldioxidstål som produceras i Europa, inte i tredjeländer.
Källa: Hydrogen Insight / EU-kommissionen
Fakta:
EU:s stålindustri producerar omkring 150 miljoner ton stål per år och sysselsätter direkt och indirekt hundratusentals personer. Samtidigt står sektorn för ungefär 5 till 7 procent av unionens totala koldioxidutsläpp. Flera europeiska stålprojekt planerar att använda vätgas i produktionen, men många av dessa projekt är fortfarande beroende av omfattande statligt stöd och osäkra framtida marknadspriser.
