I Bolidens gruva i Garpenberg pågår en expansion där man går från att bryta 1,5 miljoner ton malm per år upp till 2,5 miljoner ton. Det innebär i sin tur att man kommer att hantera mer anrikningssand vilket ställer höga krav på hur deponin görs på Ryllshyttemagasinet. Redan nu pågår ett projekt där man använder slam från Stora Enso för efterbehandling av magasinet.
I Garpenbergs verksamhet hänger alla delar samman och påverkar varandra i ett system som till stora delar bygger på återanvändning. Det som lämnar systemet är renat vatten från deponin i sandmagasinet, det så kallade Ryllshyttemagasinet. Och för det vattnet finns det i tillstånd reglerat villkor på bland annat innehåll av metaller.
Pastefillanläggning för återföring
Lite förenklat går det till så att malmen från gruvan anrikas i anrikningsverket. Runt 10-20 procent av malmen blir mineralkoncentrat med innehåll av metaller, mestadels zink och bly men även silver och guld. Resten, det vill säga 80-90 procent av malmen blir restprodukten anrikningssand. Av den går runt 30 procent tillbaka till gruvan som återfylls i utbrutna bergrum, medan resten deponeras på Ryllshyttemagasinet.
Den del av anrikningssanden som ska återfyllas i gruvan går först till en så kallad pastefillanläggning där den avvattnas och blandas med ett bindningsmedel, exempelvis cement. Därefter används pastan, som blandningen kallas, till att fylla ut utbrutna bergrum.
– Som mest kan hälften av anrikningssanden återgå till gruvan men vanligen ligger det runt en tredjedel säger Jenny Gotthardsson, tidigare miljöchef i Garpenberg, numera ovanjordschef.
Ryllshyttemagasinet växer
Den andra delen av anrikningssanden pumpas till Ryllshyttemagasinet för deponering och och återvinning av processvatten.
Här är det bland annat viktigt med förebyggande åtgärder mot dammning, det vill säga att förhindra att anrikningssanden sprids med vinden.
– Vi har bland annat specialfordon som kan spruta vatten på sanden med stor räckvidd, säger hon.
Att gruvan kommer att bryta ännu mer malm framgent bidrar också till större mängd sand som ska deponeras. Därför pågår anläggningsarbeten för att höja dammarna runt magasinet. Dessutom byggs nu ett nytt vattenreningsverk i anslutning till magasinet.
Viktigt vatten
Processvattnet kallas det vatten som används i anrikningsprocessen och det utgörs till större delen, närmare 75 procent, av återcirkulerat vatten från sandmagasinet och till en mindre del av råvatten som tas från den närbelägna Finnhytte-Dammsjön.
– I sandmagasinet, och i dammen nedströms från vilken vatten återcirkuleras till anrikningsverket, reglerar vi vattennivån med hjälp av så kallade sättare som vi sätter i respektive tar bort beroende på vilken nivå vi vill ha, säger Jenny Gotthardsson.
En annan sjö i närheten, Gruvsjön, spelar också en stor roll i verksamheten. Sjöns norra del är dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet, dels invallad för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I utjämningsmagasinet samlas länshållningsvatten upp från den norra torrlagda delen av sjön för att senare pumpas till Ryllshyttemagasinet. Med den hanteringen blir det en bra rening av detta vatten som innehåller höga metallhalter till följd av historiska lämningar från tidigare gruvverksamhet. Från Ryllshyttemagasinet går det renade vattnet till Gruvsjöns västra del via Ryllshyttebäcken.
Traditionellt och modernt
Hela förfarandet med hur anrikningssanden hanteras görs på ganska traditionellt vis. Men vissa aspekter är intressanta och visar på modernt och miljövänligt tänkande med synergier. En av dessa aspekter har med magasinets efterbehandling att göra.
– Vi har sedan flera år ett ett samarbete med Stora Enso i Fors där restprodukter från kartongtillverkningen, i form av slam, används för efterbehandling på magasinet. Liknande har gjort vid Falu koppargruva där restprodukter användes för efterbehandling. Vi tänkte att vi kunde göra samma sak och i det samarbetet har vi kommit en bra bit in i nu. Det blir en ”win-win” för båda parter, säger hon.
När en deponi slutfyllts efterbehandlas den på lämpligt sätt och det sker genom dränering, torrtäckning och vegetering alternativt vattenöverdämning, det vill säga att man höjer grundvattennivån varaktigt. Stora Ensos restprodukt, visade sig kunna tjäna både som täckmaterial och för vegetering.
– När slammet packas blir permeabiliteten låg vilket förhindrar syre tränger ned och därmed vittring av anrikningssanden. Dessutom innehåller slammet de små näringsämnen som bidrar till att gröngöra det yttersta skiktet, avslutar Jenny Gotthardsson.
Fakta
• Garpenberg är Sveriges äldsta gruva som ännu är i drift. Boliden förvärvade gruvan 1956 och i dagsläget jobbar där ca 350 personer.
• I Garpenberg bryts komplexmalm med innehåll av zink, koppar, bly, guld och silver.
• Expansionen: Boliden beslutade i januari 2011 om en kraftig expansion av verksamheten i Garpenberg. Investeringen uppgår till 3,9 miljarder SEK. Malmproduktionen ökar från dagens 1,5 till 2,5 miljoner ton malm per år. Expansionen genomförs 2011-2014 och produktionen ökas successivt från 2014 fram till full produktion i slutet av 2015.
I Bolidens gruva i Garpenberg pågår en expansion där man går från att bryta 1,5 miljoner ton malm per år upp till 2,5 miljoner ton. Det innebär i sin tur att man kommer att hantera mer anrikningssand vilket ställer höga krav på hur deponin görs på Ryllshyttemagasinet. Redan nu pågår ett projekt där man använder slam från Stora Enso för efterbehandling av magasinet.
I Garpenbergs verksamhet hänger alla delar samman och påverkar varandra i ett system som till stora delar bygger på återanvändning. Det som lämnar systemet är renat vatten från deponin i sandmagasinet, det så kallade Ryllshyttemagasinet. Och för det vattnet finns det i tillstånd reglerat villkor på bland annat innehåll av metaller.
Pastefillanläggning för återföring
Lite förenklat går det till så att malmen från gruvan anrikas i anrikningsverket. Runt 10-20 procent av malmen blir mineralkoncentrat med innehåll av metaller, mestadels zink och bly men även silver och guld. Resten, det vill säga 80-90 procent av malmen blir restprodukten anrikningssand. Av den går runt 30 procent tillbaka till gruvan som återfylls i utbrutna bergrum, medan resten deponeras på Ryllshyttemagasinet.
Den del av anrikningssanden som ska återfyllas i gruvan går först till en så kallad pastefillanläggning där den avvattnas och blandas med ett bindningsmedel, exempelvis cement. Därefter används pastan, som blandningen kallas, till att fylla ut utbrutna bergrum.
– Som mest kan hälften av anrikningssanden återgå till gruvan men vanligen ligger det runt en tredjedel säger Jenny Gotthardsson, tidigare miljöchef i Garpenberg, numera ovanjordschef.
Ryllshyttemagasinet växer
Den andra delen av anrikningssanden pumpas till Ryllshyttemagasinet för deponering och och återvinning av processvatten.
Här är det bland annat viktigt med förebyggande åtgärder mot dammning, det vill säga att förhindra att anrikningssanden sprids med vinden.
– Vi har bland annat specialfordon som kan spruta vatten på sanden med stor räckvidd, säger hon.
Att gruvan kommer att bryta ännu mer malm framgent bidrar också till större mängd sand som ska deponeras. Därför pågår anläggningsarbeten för att höja dammarna runt magasinet. Dessutom byggs nu ett nytt vattenreningsverk i anslutning till magasinet.
Viktigt vatten
Processvattnet kallas det vatten som används i anrikningsprocessen och det utgörs till större delen, närmare 75 procent, av återcirkulerat vatten från sandmagasinet och till en mindre del av råvatten som tas från den närbelägna Finnhytte-Dammsjön.
– I sandmagasinet, och i dammen nedströms från vilken vatten återcirkuleras till anrikningsverket, reglerar vi vattennivån med hjälp av så kallade sättare som vi sätter i respektive tar bort beroende på vilken nivå vi vill ha, säger Jenny Gotthardsson.
En annan sjö i närheten, Gruvsjön, spelar också en stor roll i verksamheten. Sjöns norra del är dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet, dels invallad för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I utjämningsmagasinet samlas länshållningsvatten upp från den norra torrlagda delen av sjön för att senare pumpas till Ryllshyttemagasinet. Med den hanteringen blir det en bra rening av detta vatten som innehåller höga metallhalter till följd av historiska lämningar från tidigare gruvverksamhet. Från Ryllshyttemagasinet går det renade vattnet till Gruvsjöns västra del via Ryllshyttebäcken.
Traditionellt och modernt
Hela förfarandet med hur anrikningssanden hanteras görs på ganska traditionellt vis. Men vissa aspekter är intressanta och visar på modernt och miljövänligt tänkande med synergier. En av dessa aspekter har med magasinets efterbehandling att göra.
– Vi har sedan flera år ett ett samarbete med Stora Enso i Fors där restprodukter från kartongtillverkningen, i form av slam, används för efterbehandling på magasinet. Liknande har gjort vid Falu koppargruva där restprodukter användes för efterbehandling. Vi tänkte att vi kunde göra samma sak och i det samarbetet har vi kommit en bra bit in i nu. Det blir en ”win-win” för båda parter, säger hon.
När en deponi slutfyllts efterbehandlas den på lämpligt sätt och det sker genom dränering, torrtäckning och vegetering alternativt vattenöverdämning, det vill säga att man höjer grundvattennivån varaktigt. Stora Ensos restprodukt, visade sig kunna tjäna både som täckmaterial och för vegetering.
– När slammet packas blir permeabiliteten låg vilket förhindrar syre tränger ned och därmed vittring av anrikningssanden. Dessutom innehåller slammet de små näringsämnen som bidrar till att gröngöra det yttersta skiktet, avslutar Jenny Gotthardsson.
Fakta | Boliden Garpenberg
• Garpenberg är Sveriges äldsta gruva som ännu är i drift. Boliden förvärvade gruvan 1956 och i dagsläget jobbar där ca 350 personer.
• I Garpenberg bryts komplexmalm med innehåll av zink, koppar, bly, guld och silver.
• Expansionen: Boliden beslutade i januari 2011 om en kraftig expansion av verksamheten i Garpenberg. Investeringen uppgår till 3,9 miljarder SEK. Malmproduktionen ökar från dagens 1,5 till 2,5 miljoner ton malm per år. Expansionen genomförs 2011-2014 och produktionen ökas successivt från 2014 fram till full produktion i slutet av 2015.
I Bolidens gruva i Garpenberg pågår en expansion där man går från att bryta 1,5 miljoner ton malm per år upp till 2,5 miljoner ton. Det innebär i sin tur att man kommer att hantera mer anrikningssand vilket ställer höga krav på hur deponin görs på Ryllshyttemagasinet. Redan nu pågår ett projekt där man använder slam från Stora Enso för efterbehandling av magasinet.
I Garpenbergs verksamhet hänger alla delar samman och påverkar varandra i ett system som till stora delar bygger på återanvändning. Det som lämnar systemet är renat vatten från deponin i sandmagasinet, det så kallade Ryllshyttemagasinet. Och för det vattnet finns det i tillstånd reglerat villkor på bland annat innehåll av metaller.
Pastefillanläggning för återföring
Lite förenklat går det till så att malmen från gruvan anrikas i anrikningsverket. Runt 10-20 procent av malmen blir mineralkoncentrat med innehåll av metaller, mestadels zink och bly men även silver och guld. Resten, det vill säga 80-90 procent av malmen blir restprodukten anrikningssand. Av den går runt 30 procent tillbaka till gruvan som återfylls i utbrutna bergrum, medan resten deponeras på Ryllshyttemagasinet.
Den del av anrikningssanden som ska återfyllas i gruvan går först till en så kallad pastefillanläggning där den avvattnas och blandas med ett bindningsmedel, exempelvis cement. Därefter används pastan, som blandningen kallas, till att fylla ut utbrutna bergrum.
– Som mest kan hälften av anrikningssanden återgå till gruvan men vanligen ligger det runt en tredjedel säger Jenny Gotthardsson, tidigare miljöchef i Garpenberg, numera ovanjordschef.
Ryllshyttemagasinet växer
Den andra delen av anrikningssanden pumpas till Ryllshyttemagasinet för deponering och och återvinning av processvatten.
Här är det bland annat viktigt med förebyggande åtgärder mot dammning, det vill säga att förhindra att anrikningssanden sprids med vinden.
– Vi har bland annat specialfordon som kan spruta vatten på sanden med stor räckvidd, säger hon.
Att gruvan kommer att bryta ännu mer malm framgent bidrar också till större mängd sand som ska deponeras. Därför pågår anläggningsarbeten för att höja dammarna runt magasinet. Dessutom byggs nu ett nytt vattenreningsverk i anslutning till magasinet.
Viktigt vatten
Processvattnet kallas det vatten som används i anrikningsprocessen och det utgörs till större delen, närmare 75 procent, av återcirkulerat vatten från sandmagasinet och till en mindre del av råvatten som tas från den närbelägna Finnhytte-Dammsjön.
– I sandmagasinet, och i dammen nedströms från vilken vatten återcirkuleras till anrikningsverket, reglerar vi vattennivån med hjälp av så kallade sättare som vi sätter i respektive tar bort beroende på vilken nivå vi vill ha, säger Jenny Gotthardsson.
En annan sjö i närheten, Gruvsjön, spelar också en stor roll i verksamheten. Sjöns norra del är dels torrlagd sedan mitten av 1940-talet, dels invallad för att utnyttjas som utjämningsmagasin. I utjämningsmagasinet samlas länshållningsvatten upp från den norra torrlagda delen av sjön för att senare pumpas till Ryllshyttemagasinet. Med den hanteringen blir det en bra rening av detta vatten som innehåller höga metallhalter till följd av historiska lämningar från tidigare gruvverksamhet. Från Ryllshyttemagasinet går det renade vattnet till Gruvsjöns västra del via Ryllshyttebäcken.
Traditionellt och modernt
Hela förfarandet med hur anrikningssanden hanteras görs på ganska traditionellt vis. Men vissa aspekter är intressanta och visar på modernt och miljövänligt tänkande med synergier. En av dessa aspekter har med magasinets efterbehandling att göra.
– Vi har sedan flera år ett ett samarbete med Stora Enso i Fors där restprodukter från kartongtillverkningen, i form av slam, används för efterbehandling på magasinet. Liknande har gjort vid Falu koppargruva där restprodukter användes för efterbehandling. Vi tänkte att vi kunde göra samma sak och i det samarbetet har vi kommit en bra bit in i nu. Det blir en ”win-win” för båda parter, säger hon.
När en deponi slutfyllts efterbehandlas den på lämpligt sätt och det sker genom dränering, torrtäckning och vegetering alternativt vattenöverdämning, det vill säga att man höjer grundvattennivån varaktigt. Stora Ensos restprodukt, visade sig kunna tjäna både som täckmaterial och för vegetering.
– När slammet packas blir permeabiliteten låg vilket förhindrar syre tränger ned och därmed vittring av anrikningssanden. Dessutom innehåller slammet de små näringsämnen som bidrar till att gröngöra det yttersta skiktet, avslutar Jenny Gotthardsson.
Fakta | Boliden Garpenberg
• Garpenberg är Sveriges äldsta gruva som ännu är i drift. Boliden förvärvade gruvan 1956 och i dagsläget jobbar där ca 350 personer.
• I Garpenberg bryts komplexmalm med innehåll av zink, koppar, bly, guld och silver.
• Expansionen: Boliden beslutade i januari 2011 om en kraftig expansion av verksamheten i Garpenberg. Investeringen uppgår till 3,9 miljarder SEK. Malmproduktionen ökar från dagens 1,5 till 2,5 miljoner ton malm per år. Expansionen genomförs 2011-2014 och produktionen ökas successivt från 2014 fram till full produktion i slutet av 2015.
