Botnia stor moderklyfta på spåren

Tomas Ljung, Business controller, Bengt Ljung, vd och Torbjörn Grahn, delägare och blockletare. Foto: Botnia Exploration
Tomas Ljung, Business controller, Bengt Ljung, vd och Torbjörn Grahn, delägare och blockletare. Foto: Botnia Exploration
Borrkärna från Fäboliden tagen i februari. Ett typexempel på den kvartsmineralisering som visat synligt guld i minst tre av Botnias borrhål. Foto: Botnia Exploration
Borrkärna från Fäboliden tagen i februari. Ett typexempel på den kvartsmineralisering som visat synligt guld i minst tre av Botnias borrhål. Foto: Botnia Exploration

Botnia Exploration är uppstickaren som verkar hitta guld varthän de letar. Sedan 2009 har bolaget letat guld längs guldlinjen i Västerbotten från Sorsele till Storuman och Lycksele. Men också så långt nere som i Hälsingland. Nu har bolaget troligen lyckats lokalisera en moderåder av guld i Fäbodliden uppe i Vindelgransele i Västerbotten.

– I fyra av borrhålen har vi hittat synligt guld med halter som vi antar ligger upp emot 25 gram per ton. Åtminstone visar våra delanalyser det. Stämmer det här är det ett stort genombrott, säger han. De fortsatta borrningarna får nu visa hur lång, djup och bred mineraliseringen är, säger Bengt Ljung, vd och grundare av Botnia Exploration.

Borrningarna görs i undersökningstillståndet Stenberget 3 längs en förkastning väster om och parallellt med Vindelälven och hittills har ungefär 3 500 meter borrats sedan början av december 2011. Man borrar i snitt runt 175 meter djupt längs den mineralisering som sedan tidigare visat sig innehålla halter av guld.

– Vi har talat förut om de så kallade Bonanzablocken som gäckat geologer och blockletare i åratal eftersom ingen riktigt förstått var de kommer ifrån.

Guldblock

Bonanzablocken innehåller guld, så mycket vet man. Tidigare har fem block hittats med snitthalter av nästan 20 gram per ton och där ett block hade så mycket som 60 gram per ton. Problemet har varit att blocken inte stämmer överens med den övriga geologin och ingen har kunnat gissa vilken väg de färdats under istiden för att hamna där de är idag. Listar man ut det har man också möjlighet att hitta moderklyftan där det rimligen finns ännu mer guld.

– Utan bevis kan jag säga att det nu är vår uppfattning att vi äntligen funnit varifrån dessa block härstammar från, säger Bengt Ljung.

De slutliga analysresultaten väntas ännu från ALS i Piteå men hittills har Botnias geologers teorier visat sig hålla bra. Men något gruvbolag lär det aldrig bli.

– Nej det tror jag inte. Vi är bra på prospektering och för att kunna bryta krävs en massa tillstånd och anläggningar som vi inte har.  Vår målsättning och strategi är att sälja rättigheterna vidare till sådana som kan det där bättre än vi.

Närhetsstrategi

Botnia Exploration jobbar långsiktigt med att hitta guld och andra – helst ädla – metaller där huvudstrategin är guldletning i Vindelgranseleområdet.

– Vi jobbar hela tiden med att hitta nya områden där vi kan utveckla nya bearbetningskoncessioner. En viktig del i det är att dessa områden ligger nära anrikningsverk och avfallsdammar så att det blir rimliga kostnader för brytningen sen, säger han.

Men det är inte alltid som det blir som man tänkt sig, även om man har bra kontakter med anrikningsverk i närheten där man provbryter. Så var fallet nyligen i Vargbäcken där transporter så att säga frös inne.

– Ja, det var bristen på tjäle i jorden som stoppade möjligheten till transporter till och från anrikningsverket i november och december då vi hade avtal med verket. Med våra 50 tons tunga lastbilar hade vi ingen möjlighet att fullfölja transporterna och sedan, när vintern äntligen kom, då var det bolagets tur att anrika sin egen malm, säger Bengt Ljung som lite hemligt inte vill avslöja vilket bolag som anlitas för anrikning.

Guld i Hälsingland

Det är inte bara motgångar för Botnias del. Tvärtom går det riktigt bra för bolaget som i julas fick glada besked från laboratorieresultaten av borrproven i Vandelån i Hälsingland. Det fanns gott om guld i mineraliseringen

nere mellan 118 till 122 meters djup. Detta tyder enligt Bengt Ljung på att det borde finnas guld även närmare markytan.  Vilket i sin tur innebär att om det visar sig finnas guld nära ytan blir det mycket enklare, och därmed billigare, att bryta guldet i Vandelån. Fortsatta borrningar planeras därför i Vandelån även om Vindelgransele har högsta prioritet.

Tidigare, under 1980-talet, har andra intressenter funnit mineraliseringar i Vandelån som då visade på en guldhalt på mellan 0,1 till 6,6 g guld per ton.

Enligt de nya provresultaten finns det en zon med 2,64 gram guld per ton över fyra meter, med ett högsta värde av 10,15 gram över en meter.

– Det här är jätteroligt. Nu förlängs undersökningstillstånden så vi kan fortsätta provbryta. För de boende i närheten är det förstås väldigt roligt för det är många som äger marken med guld i. Hur vi går vidare får vi se sen när vi vet mer, bland annat om guldinnehållet närmare ytan, säger Bengt Ljung.