Kommer urantillgångarna att vara tillräckliga för att möta de ambitiösa målen inom kärnkraftssektorn fram till år 2040? Branschorganisationen World Nuclear Association har i sin senaste rapport, som utkommer vartannat år, tittat på olika utbuds- och efterfrågescenarier. Enligt rapporten är produktionen långtifrån tillräcklig för att möta de kommande behoven - på lång sikt.
Uranbehovet är väl känt: 70 reaktorer är för närvarande under uppbyggnad, varav 59 i Asien. Ingen vet däremot om de kommer att tas i drift enligt tidplan och hur många andra projekt som tillkommer, där myndighetsbeslut eller investeringar fortfarande inväntas.
Baserat på ett så kallat referensscenario, som bygger på regeringarnas uttalade mål, uppskattar World Nuclear Association i sin rapport att behoven kan mer än fördubblas till 2040 och nå 150 000 ton uran.
På utbudssidan ser det dystrare ut: befintliga gruvor håller på att sina och produktionen kan halveras mellan 2030 och 2040, enligt World Nuclear Association. Producenter tampas också med produktionsstörningar, senast Kazatomprom i Kazakstan och kanadensiska Cameco, som har sänkt sina produktionsmål för 2025.
Vid slutet av årtiondet kommer produktionen dock mer än väl att möta behoven, säger Teva Meyer, biträdande forskare vid franska IRIS (l'Institut des relations internationales et stratégiques) och medförfattare till en uranförsörjningsrapport, till RFI.
Mer kritiskt blir det därefter. År 2035 kommer flera gruvorna att ha stängts,och den globala produktionen kommer då inte att räcka till för att driva befintliga reaktorer, än mindre de som är på planeringsstadiet.
World Nuclear Association uppmanar därför länder att påskynda investeringar för att undvika leveransavbrott. Problemet är att uranpriserna, som fluktuerar mellan 70 och 78 dollar per pund, ligger på ungefär samma nivå som kostnaden för att brytta nuvarande fyndigheter och därför knappast ger något incitament.
Kriget i Ukraina har haft en indirekt inverkan på sektorn eftersom Ryssland traditionellt varit en stor leverantör av anrikat uran. För närvarande har västländer få alternativ. Enligt RFI satsas det dock på att utveckla anrikningskapacitet i Frankrike, Nederländerna och USA, i hopp om att kunna klara sig utan rysk import inom några år.
