Tasman Metals Ltd är ett kanadensiskt prospekteringsbolag som hittat en av världens största fyndigheter av så kallade sällsynta jordartsmetaller. Och fyndet gjordes här i Sverige, norr om Gränna, alldeles nyligen. Samtidigt utreder LKAB om jordartsmetallerna och apatiten som finns i deras sandhögar är värda att ta rätt på.
Sällsynta jordartsmetaller är ett samlingsnamn för de fjorton lantaniderna samt Skandium, Yttrium och Lantan. Just nu betingar de sällsynta metallerna ett mycket högt pris och efterfrågan är stor. Det är främst elektronik- och försvarsindustrin som är intresserad av metallerna för tillverkning av modern elektronik i exempelvis vindkraftverk, elbilar, datorer och mobiltelefoner.
Sverigefyndet på fjärde plats
Fyndigheten som Tasman Metals hittat här i Sverige är värd många miljarder och kan skapa flera hundra nya jobb. Provborrningar visar att fyndigheten är den fjärde största i sitt slag i hela världen och beräknas räcka i minst 40 år, kanske ännu längre. Planerna är att bryta den som ett stort dagbrott: 700 meter långt, 200 meter brett och 100 meter djupt. När man är klar ska hålet förvandlas till en sjö, är det tänkt.
Men vägen från fynd till produktionsbrytning är lång och snårig, bland annat måste bolaget söka tillstånd hos olika myndigheter för att få bryta malmen. Så tidigast 2016 kommer produktionsbrytningen igång.
Färdigt lager
Då har LKAB det enklare och bättre serverat eftersom bolaget håller på att utvärdera de sällsynta jordartsmetaller som finns i sandmagasinen i Kiruna och i Malmberget. Sanden är restmaterial från tidigare brytning och anrikning.
– Ja, vi håller på med en förstudie nu om det är värt att anrika metallerna ur sanden, säger Per-Erik Lindvall, direktör på Teknik & Affärsutveckling på LKAB.
Sanden i magasinen är desto mer fylld av apatit, som är ett mineral som ofta förekommer i granit, gnejs och järnmalm.
– Vi tittar på om vi kan ha nytta av apatiten som kan användas till gödningsmedel. Men det hela är komplicerat för vi är gruvfolk och vana vid att bryta malm, krossa, mala och separera för att få fram metaller. Det är mekaniskt men i det här fallet krävs kemi för att utvinna både apatiten och jordartsmetallerna, säger Per-Erik Lindvall.
Kemisk anrikning
Så för att kunna utvinna apatiten krävs att LKAB bygger en ny anläggning som bygger på kemisk anrikning. Enligt bolagets beräkningar kan det finnas apatit i sandmagasinet i Kiruna för en årsproduktion om 400 000 ton apatitkoncentrat per år i 14 år. Av det kan man utvinna en halv procent sällsynta jordartsmetaller. Inte så mycket kanske, men förmodligen ändå värt att utvinna.
– Å andra sidan har vi, till skillnad från Tasman Metals, redan brutit och anrikat malmen så våra fyndigheter ligger färdiga att ta hand om och anrika. Både apatiten och jordartsmetallerna är ju restprodukter för oss ,så vår produktionskostnad hittills kan ju sägas vara noll kronor. Och det gör ju att utgångsläget är mycket positivt för oss, säger Per-Erik Lindvall.
Fakta | Sällsynta jordartsmetaller & Apatit
• De sällsynta jordartsmetallerna är; Skandium, Yttrium och Lantan samt de fjorton lantaniderna: Cerium, Praseodym, Neodym, Prometium, Samarium, Europium, Gadolinium, Terbium, Dysprosium, Holmium, Erbium, Tulium, Ytterbium och Lutetium.
• Världsmarknadspriset på sällsynta jordartsmetaller har mer än femtonfaldigats på bara ett år vilket gör att tidigare kända fynd plötsligt blivit värda att bryta och utvinna.
• Kina står för åttio procent av lantanidutvinningen och med tanke på den eskalerande efterfrågan har landet beslutat att strypa exporten för att gynna den egna elektronikindustrin.
• De sällsynta jordartsmetallerna används för tillverkning av modern elektronik i till exempel vindkraftverk, elbilar, datorer och mobiltelefoner.
• Apatit är ett mineral som ofta förekommer i granit, gnejs och järnmalm. Ibland förekommer apatit tillsammans med sällsynta jordartsmetaller också.
• Apatit känner vi alla till som det hårda ämnet i tändernas emalj vilket är en blandning av kalciumfosfat och kalciumfluorid. Apatit kan också vara en blandning av kalciumfosfat och kalciumklorid men denna förening förekommer sällan i Sverige.
