Avloppsvatten från talkindustri väcker lokal kritik i Outokumpu

Anrikningsverket i Vuonos härstammar ursprungligen från Outokumpu Oy, som använde anläggningen för metallanrikning. Deponin för anrikningssand anlades 1971 och användes fram till 1986. Därefter har verksamheten haft flera ägare. Foto: Outokumpu
Anrikningsverket i Vuonos härstammar ursprungligen från Outokumpu Oy, som använde anläggningen för metallanrikning. Deponin för anrikningssand anlades 1971 och användes fram till 1986. Därefter har verksamheten haft flera ägare. Foto: Outokumpu

Planerna på att förlänga driften av en talkfabrik i Outokumpu till år 2050 har väckt växande oro bland boende, fritidshusägare och lokala fiskeintressen i Norra Karelen. Kärnan i kritiken gäller hanteringen av avloppsvatten från anläggningen och risken för ökad belastning på närliggande sjöar.

Bakom verksamheten står Elementis Minerals, som bedriver talkbrytning i Sotkamo och Polvijärvi samt har ett anrikningsverk i Outokumpu. Förutom talk produceras även nickelkoncentrat vid anläggningen. Under sommaren fick verksamheten en ny ägare i form av det italienska familjeföretaget IMI Fabi.

Planerad utbyggnad av anrikningssand

Problemet är att de befintliga anrikningssandmagasinen vid Vuonos fabriksområde närmar sig den högsta tillåtna nivån enligt gällande miljötillstånd. Redan i början av nästa decennium väntas maxgränsen vara nådd.

För att kunna fortsätta driften planerar bolaget därför att öka kapaciteten för deponering av anrikningssand. Antingen genom att höja ett befintligt magasin eller genom att anlägga ett helt nytt. Anrikningssand är ett restmaterial från gruvdrift som uppstår när mineraler separeras från bergmassan.

En sådan åtgärd skulle enligt bolaget möjliggöra fortsatt produktion fram till 2050.

Viinijärvi pekas ut som nytt utsläppsalternativ

Avloppsvatten från anrikningssandmagasinen leds i dag till Sysmäjärvi, en sjö som historiskt varit hårt belastad. Nu utreds även möjligheten att släppa ut vatten i Viinijärvi, som delas av kommunerna Polvijärvi, Outokumpu och Libelits.

Förslaget möter tydligt motstånd. Antero Haaranen, ordförande för Sotkuma delägarlag, säger att särskilt strandboende och fiskare runt Viinijärvi är oroade.

– Det skulle inte förbättra situationen, särskilt inte i den grunda norra delen av Viinijärvi. Där är belastningen redan högre. I den södra delen är vattenkvaliteten bättre, säger han.

Han påminner om att både delägarlag och myndigheter tidigare lagt ned betydande resurser på att förbättra vattenkvaliteten i sjön.

– Nu finns det en risk för en sämre utveckling. Än så länge vet vi dock inte exakt hur slutresultatet blir.

Samtidigt konstaterar Haaranen att gruvverksamhet länge varit en del av regionens historia.

– Det har funnits gruvor, det finns gruvor och det kommer att finnas gruvor. Tidigare har man hittat lösningar för att minska belastningen, och förhoppningsvis gör man det även framöver.

Myndigheter granskar projektet

Om en ny utsläppsledning byggs till Viinijärvi skulle den dessutom passera genom ett grundvattenområde. Tre olika sträckningsalternativ utreds inom ramen för miljökonsekvensbedömningen.

Bolagets operativa chef i Finland, Jari Pajunen, betonar att inga beslut ännu är fattade.

– Det här väckte mycket diskussion vid informationsmötet, och jag förstår oron hos de boende. Men det är viktigt att påpeka att vi befinner oss i miljökonsekvensbedömningsfasen, säger han.

– Inga beslut har fattats. Ansökan om nytt miljötillstånd inleds först efter att MKB-processen är avslutad.

Samrådsperioden för miljökonsekvensbedömningen pågår till slutet av september. Därefter lämnar Närings-, trafik- och miljöcentralen i Norra Karelen sitt utlåtande.

– Våra experter granskar programmet just nu. Vi ger ett utlåtande om omfattning och precision i slutet av oktober, säger miljösakkunnig Sara Muhonen.

Resultaten från utredningarna väntas presenteras i en miljökonsekvensbeskrivning om cirka ett år. Först därefter kan tillståndsprocessen gå vidare, med beslut tidigast mot slutet av nästa år.

Lång industrihistoria och känsliga vatten

Talk används som industrimineral inom bland annat pappersindustrin, färger, ytbeläggningar samt som fyllnadsmedel i plast- och gummiprodukter. Ämnet förekommer även inom kosmetika, livsmedel och läkemedel. Finland är i dag en av Europas största producenter av talk.

Gruvdriften i Outokumpu orsakade under 1900-talet omfattande miljöskador. Sura gruvvatten slog nästan helt ut fiskbestånden i Sysmäjärvi mellan 1930- och 1960-talen. Senare har situationen förbättrats, och sjön ingår i dag i Natura 2000-nätverket och räknas som ett av landets mest värdefulla fågelvatten.

Källa:
Ursprunglig artikel: finsk dagspress, journalistisk sammanställning baserad på lokala myndighetsuppgifter och intervjuer.

Fakta: – Inga beslut om nya utsläpp har ännu fattats.
– Miljökonsekvensbedömningen pågår till september.
– Tillståndsbeslut väntas tidigast i slutet av nästa år.