H2 Green Steel (H2GS) planerar att producera fossilfritt stål i ljusbågsugnar i Boden från en blandning av skrot och järnsvamp. Järnsvampen skulle tillverkas med hjälp av vätgas framställd av fossilfri el.
Investeringskostnaden för att få fram all denna el är gigantisk – 50 miljarder kronor. Elbehovet har uppgetts till 13-17 TWh, vilket ganska precis motsvarar årsproduktionen av vattenkraftsel i Norrbottens län.
Det skriver forskarna Magnus Henrekson och David Sundén i en debattartikel i Di. På grund av de extrema kostnaderna kommer aldrig investeringen att bära sig, menar de. Och även om den till slut skulle gå med överskott, skulle det sammantaget vara en minusaffär för Sverige.
Forskarna förutspår också att teknikutvecklingen kommer att hinna ifrån H2GS projekt när det väl är på plats. ”Satsningen på järnsvamp uteblir dessutom i det första skedet och stålet kommer till en början enbart att tillverkas från stålskrot i ljusbågsugar. Det betyder att produktionen kommer att ske på samma sätt som i många andra redan etablerade och konkurrerande stålverk”, skriver forskarna som frågar sig hur många ytterligare år det kommer att ta innan den fossilfria järnsvampsproduktionen finns tillgänglig.
Forskarna säger sig vidare ha varit i kontakt med utländsk branschexpertis som ställer sig skeptiska till realismen i H2GS planer, både vad gäller kostnader, teknikval, kundunderlag och tidplaner. ”Det ses som en särskilt besvärande omständighet att H2GS är ett nystartat bolag utan tidigare branscherfarenhet. Samtidigt har H2GS orealistiska planer utgjort underlag för att säkra en finansiering på 75 miljarder. En sådan finansiering hade inte kunnat säkras utan omfattande direkta offentliga stöd och kreditgarantier från statliga och överstatliga institutioner som Riksgälden och EIB för tiotals miljarder.”
Det mest sannolika scenariot är att H2GS-investeringen aldrig kommer att kunna bära sina kostnader, tror forskarna – troligtvis för att en annan teknisk lösning visat sig var bättre. ”Då finns bara förlorare förutom de investerare som var smarta nog att sälja sina aktier i tid till någon ’grön’ fondförvaltare”, avslutas debattartikeln.