En ny rapport publicerad av brittiska tankesmedjan Global Warming Policy Foundation ifrågasätter möjligheterna att nå nettonollutsläpp inom stålindustrin enligt nuvarande tidsramar.
Rapporten Steel 2050: Revisited, skriven av den nyligen avlidne branschrådgivaren Dr Rod Beddows, pekar på omfattande praktiska och ekonomiska hinder för omställningen – och föreslår i stället ett stegvis och långsiktigt arbetssätt.
– Med mer klokskap och en bättre förståelse för verkligheten och dess komplexitet kan utsläppen minska – men inte på det sätt vi försöker nu, skriver Dr Beddows i rapportens slutsats.
Rapporten lyfter fram hur stålindustrins omställning till klimatsmart produktion är möjlig, men endast om den får ta tid och sker med beaktande av industrins förutsättningar. Den presenterar ett alternativt scenario till dagens snabba klimatpolitiska målsättningar – och varnar för alltför ambitiösa krav som riskerar att skada både industri och samhälle.
Vill se stegvis omställning – med gas och kärnkraft som bas
Dr Beddows har i sin karriär arbetat som rådgivare åt ledningsgrupper inom gruv- och metallindustrin i mer än 30 länder, framför allt inom järnbaserade material. Hans rapport bygger på decenniers praktisk erfarenhet och internationell överblick.
I Steel 2050: Revisited föreslås att dagens masugnar gradvis ersätts av så kallade DRI-moduler (Direct Reduced Iron), till en början drivna med naturgas och i framtiden eventuellt med grön vätgas – om och när denna teknik blir kommersiellt gångbar. Denna övergång bedöms dock ta flera decennier och kräva investeringar i storleksordningen biljoner dollar globalt, vilket vida överstiger stålindustrins egna resurser.
Nettonoll i stålindustrin kräver en ny strategi
Rapporten manar också till försiktighet när det gäller att skrota fullt fungerande anläggningar i förtid. Den riktar dessutom kritik mot ett överdrivet beroende av väderberoende förnybar energi, som vind- och solkraft, och föreslår att kärnkraft och naturgas bör spela en mer central roll i produktionen av framtidens gröna stål.
– Kärnkraften är stabil, skalbar och koldioxidsnål. Att ignorera dess roll i energiomställningen för industrin är inte hållbart, framgår det av rapportens resonemang.
Kritik mot orealistiska mål och växande kostnader
Dr Beddows varnar i sin analys för att dagens Nettonoll-agendor riskerar att skapa störningar i viktiga industrier utan att ge tydliga klimatvinster. Han ifrågasätter också möjligheterna att skala upp grön vätgas i närtid, och menar att tekniken i nuläget är för dyr och för ineffektiv för att kunna spela en avgörande roll under de kommande decennierna.
I rapporten beskrivs hur så kallade mega-hubbar – alltså mycket stora anläggningar för stålproduktion, finansierade av statliga fonder och med tillgång till billig energi – kan bli först att nå större volymer av klimatvänligt stål. Men det är enligt författaren orealistiskt att förvänta sig en bred global omställning inom nuvarande tidsperspektiv.
Beddows pekar även på att Nettonoll-krav inom stålproduktionen riskerar att få följdeffekter i andra sektorer, som fordonsindustrin och elproduktionen. Han lyfter särskilt fram hur utsläppsberäkningar ofta missar de indirekta kostnaderna för den enorma infrastruktur som krävs för att bygga ut förnybar energi i den omfattning som krävs för en helt fossilfri stålproduktion.
– Att tvinga fram en snabb klimatomställning utan teknisk och ekonomisk verklighetsförankring kan urholka både industriell konkurrenskraft och social sammanhållning, heter det i rapporten.
Harry Wilkinson, policychef vid GWPF, uttrycker sin uppskattning för Dr Beddows insats:
– Vi hade turen att få ta del av Dr Beddows eftertänksamma reflektioner innan han gick bort. Han hade en djup kunskap om den järnbaserade sektorn, och hans budskap om pragmatism och realism är något beslutsfattare verkligen behöver ta till sig.
Källa: Global Warming Policy Foundation – Steel 2050
