Storbritanniens regering har presenterat en ny nationell strategi för stålindustrin där vätgas pekas ut som en central komponent i framtidens produktion. Samtidigt framgår det tydligt att landet på kort sikt kommer att vara beroende av import av järnråvaror för att upprätthålla produktionen.
Strategin, som offentliggjorts av regeringen, slår fast att elektriska ljusbågsugnar blir den mest realistiska vägen för att minska utsläppen. Dessa anläggningar använder återvunnet skrot i stället för kolbaserade masugnar, vilket minskar utsläppen avsevärt. Men för vissa typer av stål krävs fortfarande så kallat primärjärn – något som inte kan ersättas fullt ut av återvunnet material.
Import blir nödvändig på kort sikt
Primärjärn omfattar bland annat tackjärn, som traditionellt framställs i kolbaserade masugnar, samt svampjärn som produceras genom direktreduktion, så kallad DRI. Den senare metoden kan använda naturgas eller vätgas.
Regeringen konstaterar att Storbritannien initialt kommer att importera både tackjärn och DRI-järn för att täcka behovet. På längre sikt planeras en övergång till DRI-anläggningar som först drivs med naturgas och senare med vätgas.
Vilken typ av vätgas som ska användas är dock inte fastslagen. Det rör sig sannolikt om så kallad grön eller blå vätgas, där ambitionen är att minska utsläppen jämfört med dagens produktion.
Samtidigt är det oklart om dessa framtida anläggningar faktiskt kommer att byggas i Storbritannien.
– Den ekonomiska grunden för att producera DRI i Storbritannien beror på energipriser, utvecklingen av den globala DRI-marknaden, tillgången på skrot och tekniska framsteg, skriver regeringen i strategin.
Energipriser avgör investeringar
Frågan om konkurrenskraft framstår som central. Höga energikostnader i Europa har länge varit en utmaning för industrin, och samma problem riskerar att påverka möjligheterna att etablera ny järnproduktion i Storbritannien.
Regeringen menar att en ökad inhemsk stålproduktion i sig skulle kunna stärka affärsargumenten för att investera i DRI-anläggningar i landet. Men det är långt ifrån säkert att sådana investeringar blir verklighet.
Samtidigt öppnar strategin för att vätgas även kan användas i senare led av stålproduktionen, även om detaljer saknas. Mer information väntas i den kommande brittiska vätgasstrategin.
Åldrande masugnar fasas ut
En viktig drivkraft bakom omställningen är att landets kvarvarande masugnar närmar sig slutet av sin tekniska livslängd.
– Storbritanniens stålsektor i framtiden kommer inte att se ut som den gjort tidigare eller gör i dag, konstaterar regeringen.
– De kvarvarande masugnarna närmar sig slutet av sin livslängd, och det blir allt mindre ekonomiskt försvarbart att fortsätta driva dem.
Trots de omfattande planerna återstår flera avgörande frågor. Kostnader, energiförsörjning och teknisk utveckling kommer att avgöra om vätgas verkligen kan spela den roll som strategin förutser – eller om industrin tvingas söka andra lösningar.
Källa: Brittiska regeringens stålstrategi
Faktakoll
Elektriska ljusbågsugnar minskar utsläpp genom återvinning av skrot, men kan inte ensamma ersätta behovet av primärjärn i all ståltillverkning.
