Att Sverige byggde upp ett av världens mest miljövänliga energisystem baserat på utsläppsfri kärnkraft och vattenkraft (ett system som dessvärre delvis monterats ned på senare år genom nedläggningarna av reaktorer) är faktiskt inte bara vår egen förtjänst. Kanske inte ens till övervägande del. Det var tillfälligheternas spel som gjorde att vi hamnade där.
När kolet sågs som det svarta guldet för över 100 år sedan och grannländer på kontinenten som Polen och Tyskland jublade över nyupptäckta fyndigheter, ville inte Sverige vara sämre utan letade med ljus och lykta efter egna kolfyndigheter. Att kolet skulle vara nyckeln till välstånd och rikedom sågs som en självklarhet.
Men något kol hittade man inte, hur mycket man än prospekterade. Och nu, med facit i hand över hundra år senare, verkar denna bristsituation inte ha varit så olycklig. Nöden är uppfinningarnas moder, säger man, och det förklarar nog till stor del det föregångsland Sverige utvecklade sig till, inte minst på energiområdet. Men även det gynnsamma innovationsklimatet kan nog i stor utsträckning tillskrivas avsaknaden av ett överflöd på energibränslen som kol och olja (dynamiten är ju en svensk uppfinning).
Inför den påbjudna klimatomställningen verkar nu våra åtaganden betydligt mindre betungande än för exempelvis Polen. Något hårt uppvaknande blir det inte i alla fall inte. Och det har vi som sagt mest omständigheternas spel att tacka för - mer än framsynta politiker.
Samtidigt tycks historien ur ett visst perspektiv upprepa sig. För återigen letar man efter lösningen på en av vår tids utmaningar, klimatomställningen, i underjorden. I form av mineraler. Och nu sätter man hoppet till sällsynta jordartsmetaller. Plus litium och koppar, med prospekteringsbudgetar som sväller för varje år. Men hittills med ganska klent resultat. I synnerhet i Europa lyser de stora fyndigheter av eftertraktade mineraler med sin frånvaro.
Så när LKAB nyligen meddelade att de hittat Europas hittills största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller var det inte så konstigt att nyheten spred sig som en löpeld i världens medier. Somliga tror att dessa metallerna, plus upptäckten av rikliga mängder fosfor, kan bli en källa till rikedom lika stor som oljan och gasen har varit för Norge.
Men från upptäckt till utvinning och produktionsstart är det många steg och för att förverkliga denna dröm måste det traditionella järnmalmsbolaget LKAB omstöpas och utveckla en helt ny kemi- och processindustri, som de inte har i dagsläget. Helt ny kompetens behövs i företaget, vilket nog blir en av deras mindre utmaningar. Men det ska bli spännande att följa LKAB med på denna resa och det kommer Metaller & Gruvor naturligtvis att göra.
I detta första nummer av Metaller & Gruvor som tidning kan du också läsa om vad som kan bli Finlands största industriinvestering genom tiderna. Det är det nästan okända norska företaget Blastr Green Steel som har långt gångna planer på att bygga ett fossilfritt stålverk på Finlands sydkust, inte långt från Helsingfors - till den nätta kostnaden av fyra miljarder euro.
Att minska stålindustrins enorma utsläpp av koldioxid är ett nästan lika viktigt åtagande som satsningarna på fossilfria energislag för att gå i mål med de globala utsläppsmålen. Enligt Blastrs egna beräkningar skulle det fossilfira stålverket leda till koldioxidminskningar på 4,6 miljoner ton per år, vilket motsvarar utsläppen från samtliga personbilar i Finland under ett år.
Trevlig läsning!
Simon Matthis