I slutet av 2020 kom en rapport från FN:s rasdiskrimineringskommitté som uppmanar Sverige att göra om tillståndsprocessen i gruvprojektet i Rönnbäcken utanför Tärnaby. Sverige får kritik för att inte agerat i enlighet med FN:s konvention mot rasdiskriminering när samebyn inte fått gruvetableringen prövad i domstol, enligt kommittén. Kommittén slår också fast att Sverige även bör revidera lagstiftningen så att samerna får större inflytande när det gäller användning av mark och andra naturresurser i renskötselområdet.
Tolkat i ett större perspektiv skulle detta kunna påverka framtida processer för all utveckling där land behöver tas i anspråk i norra halvan av Sverige, enligt Svemin.
– Det ska självklart gå att förena bevarande och utveckling. En hållbar rennäring och annan verksamhet ska kunna finnas sida vid sida. Vi förväntar oss att Sverige nu antar ett helhetsperspektiv i frågan och inte vidtar förhastade slutsatser till följd av kommitténs uttalande, säger Maria Sunér Fleming, vd för Svemin.
Svemin har tittat närmare på yttrandet och menar att så som kommittén formulerat sig kan tolkningen göras att det inte bara berör gruvnäring utan även annan markanvändning, som till exempel vindkraftverk och skogsnäring och rimligen även infrastrukturprojekt och utbyggnader av städer.
– Det är en bredare samhällsfråga eftersom det omfattar all verksamhet inom renbetesland, det vill säga mer 50 procent Sveriges yta, säger Maria Sunér Fleming.
FN:s rasdiskrimineringskommitté har granskat ärendet med den planerade gruvan i Rönnbäcken i sju år. Yttrandet är icke desto mindre anmärkningsvärt, menar Maria Sunér Fleming.
– Sverige har bara 90 dagar på sig att svara kommittén. Det är i sammanhanget extremt kort tid för att hantera svåra rättsliga och politiska frågor. Vi, och andra verksamhetsaktörer inom renbetesland, utgår från att Sverige nu behandlar frågorna med de höga krav på rättssäkerhet och politisk förankring som samhället förväntar sig, säger hon.