Analytiker spår att boomen för elbilar kommer att leda till kraftigt ökad efterfrågan på kobolt, en av de viktigaste komponenterna i bilarnas litiumjonbatterier.
Men utvinningen av det ”blå guldet” lämnar mycket övrigt att önska, kantad som den är av svart-handel, barnarbete och utbredd korruption i det land som dominerar koboltproduktionen i världen, Demokratiska republiken Kongo. En större kris i det redan mycket politiskt instabila landet skulle kunna äventyra hela den framväxande massmarknaden för elbilar.
Elbilars litiumjonbatterier består egentligen inte av särskilt mycket litium. Det är visserligen avgörande som ingrediens men mera att betrakta som ”saltet i salladen”, som Tesla-grundaren Elon Musk uttryckt det. Till övervägande del består litiumjonbatterier av nickel, men andra viktiga råmaterial är kobolt, aluminium och grafit. Kobolt sitter i LCO-batteriets katod medan anoden är gjord av grafit.
Megafabriker
För att mätta den väntade explosionen av elbilar, driven av bland annat EU:s strikta utsläppsregler och av flera miljonstäders beslut att förbjuda dieselbilar, kommer många flera nya gigafabriker för litiumbatterier behöva byggas.
Enligt Investing News Network, en sajt specialiserad på investeringsrapporter för olika mineral, väntas efterfrågan på litiumjonbatterier öka till 750 GWh fram till 2026 från blygsamma 80 GWh i år. Det innebär också att produktionen av kobolt måste flerdubblas, från 48 000 ton i dag till 180 000 ton 2026, enligt marknadsanalysföretaget Benchmark Mineral Intelligence.
De största kända fyndigheterna av kobolt finns i Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo), som står för mer än hälften av den globala produktionen. DR Kongo är ett av Afrikas fattigaste länder, präglat av väpnade konflikter och korruption. I fråga om politisk stabilitet placerar det sig bara efter Libyen och Irak i World Economic Forums rankning.
Dominerar koboltmarknaden
En större kris i DR Kongo skulle kunna hota hela den framtida masskonsumtionsmarknaden för elbilar, spår Investing News Network. Landets dominerande roll på koboltmarknaden är i själva verket ännu större än den som officiella siffror visar, då dessa inte inkluderar handeln på den svarta marknaden (enligt DR Kongos officiella statistik står den för 20 procent av landets koboltexport) och Kinas andel av kakan. Kinas koboltproduktion baseras nämligen på koboltmalm eller delvis raffinerad koboltmalm från DR Kongo, enligt Investing News Network.
Situationen har lett till att vissa litiumjonbatteritillverkare börjat se sig om efter alternativa lösningar. Tillverkare som Samsung, Daimler och LG Chem tittar på hur de kan minska andelen kobolt i batterierna, bland annat genom att tillverka mer nickelintensiva batterier. Experter menar dock att detta inte är ett på sikt hållbart alternativ då mindre kobolt i batterierna skulle leda till förkortad batterilivslängd.
Inget sällsynt mineral
Kobolt är egentligt inget sällsynt mineral. Det förekommer ymnigt i jordskorpan i spårmängder. Utmaningen ligger i att det sällan finns i höga halter och i dag är kobolt mest en biprodukt vid nickel- och kopparutvinning. Det finns en enda renodlad koboltgruva i världen och den ligger i Marocko.
Det faktum att kobolt är en biprodukt gör att beslut att starta upp eller stoppa produktion fattas utan hänsyn till koboltpriser. Chris Berry, författare och välkänd metallspecialist, säger till Investing News Network:
– Kobolt kan hjälpa till att få ekonomi generellt i en fyndighet, men beslutet att bygga en gruva beror på drift- och kapitalutgifter relaterade till koppar- och nickelproduktion snarare än koboltproduktion. Från ett prisperspektiv har kobolt alltid varit en marknad utan insyn som präglas av oligopol.
Omänskliga förhållanden
Bekymmersamt för uppköparna av kobolt är också uppgifterna som florerar om omänskliga arbetsvillkor för de som utvinner kobolt med hantverksmetoder, så kallade ”creuseurs”, och barnarbete. Något som lett till att till exempel Apple efter larmrapporter från Amnesty börja klassa kobolt från DR Kongo som ett ”konfliktmineral”, vilket kräver att vidareförädlarna accepterar utomstående granskning av dem och riskbedömningar.
Mindre företag som kanadensiska Global Energy Metals ser i det här perspektivet potentialer i att producera mindre mängder kobolt utanför DR Kongo på ett säkert och etiskt korrekt sätt. I Ontario i Kanada och Queensland i Australien är företaget i startgroparna för att börja produktion i två nya koboltgruvor.
Text: Simon Matthis
