Nyligen överlämnade Gruvavfallsfinansieringsutredningen sitt betänkande till regeringen. Statens gruvliga risker, som utredningen heter, undersöker om det finns insatser eller åtgärder som på ett mer ändamålsenligt sätt än i dag kan säkerställa att det finns tillräckliga säkerheter för efterbehandling och andra återställningsåtgärder vid gruvverksamhet.
Utredningen kommer till slutsatsen att de säkerheter som beslutats under de nuvarande reglerna när det gäller hantering av gruvavfall är för snålt tilltagna. Men Svemin är starkt kritisk till utredningen, framför allt man tar gruvorna i Blaiken och Svärtträsk som exempel på hur illa det gå när gruvföretagen inte tagit höjd för efterbehandlingskostnaderna och staten får stå för notan. Kerstin Brinnen, branschjurist på Svemin, påpekar att gruvorna i Blaiken och Svartträsk fick sina tillstånd för länge sedan, då andra regler rådde.
– Med nuvarande regelverk skulle det inte gå att få tillstånd med så otillräckliga säkerheter som de hade, säger Kjerstin Brinnen.
Svemin menar att utredningen ställer för generella och hårda krav på säkerheternas storlek.
– Det är svårt att säga exakt hur stora säkerheter som borde vara avsatta och det handlar alltid om en prognos. Säkerheterna bestäms för varje verksamhet för sig och görs enligt en komplex bedömning av vilka åtgärder som kommer behövas i framtiden och hur mycket de kan kosta. Utredarnas förslag bygger på att säkerheterna inte bara ska vara tillräckliga, de ska också vara avsatta med marginal, säger Kjerstin Brinnen.
