Beskedet slog ned som en bomb när LKAB presenterade sin tredje kvartalsrapport: malmen i Kiruna tar slut snabbare än väntat och det blir kanske ingen ny huvudnivå i gruvan.
— Det här handlar om LKAB:s framtid, om brytningen efter den nuvarande huvudnivåns livslängd, som sträcker sig fram till cirka 2035. Man kan säga att LKAB nu är ett gruvbolag som andra, som måste söka mer intensivt efter nya malmvolymer för att överleva, säger Jan Moström, vd och koncernchef, i ett pressmeddelande.
Råvarutillgångar är som bekant ändliga resurser så nyheten borde inte komma som en så stor överraskning. Ändå är det förstås svårt att ens föreställa sig Kiruna, Narvik eller malmbanan utan malmtransporter. Hela infrastrukturen sedan mer än 100 år tillbaka har byggts upp kring gruvbrytningen. Och så tar järnmalmen slut. Invaggade i tron att fyndigheterna i Kiruna varit i stort sett outsinliga är vi också många som fått uppfattningen att LKAB:s väl och ve endast hänger upp- och nedgångar på priset av järnmalmspellets. Priset avgör förstås vilken malm som är brytvärd, men här handlar det om överskattningar av hela malmkroppens volym. Malmkroppens geometri är också mer komplex än tidigare uppskattningar och den viker av åt norr medan den tar slut i mitten och i de södra delarna snabbare än väntat. Att bryta på andra ställen än planerat skulle kräva större investeringar och ännu större påverkan på Kirunas samhälle, som redan är stadd i stor förvandling.
— Malmkroppen är fortfarande öppen norrut och går djupare så vi behöver undersöka den mer för att få en klarare bild. Under tiden ska vi satsa hårt på att utveckla nya och effektivare brytningsmetoder, bredda LKAB:s verksamhet och söka nya fyndigheter både nära våra gruvor och på andra platser, säger Jan Moström.
Magnus Eriksson, professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet, ser stora möjligheter för LKAB att hitta andra fyndigheter i Norrbotten.
– Det finns ju många fina järnmalmsfyndigheter i Norrbotten. Bland annat har ju LKAB flera på gång i Svappavaara. Nya ställen att bryta malm på och kanske även nya metaller. Det öppnar stora möjligheter och jag är säker på att LKAB kommer att vara kvar i Kiruna och Norrbotten väldigt länge, säger Magnus Eriksson till NSD.
LKAB har samtidigt andra projekt på banan, till exempel nystartade SUM, Sustainable Underground Mining, som de driver tillsammans med företagen ABB, Epiroc, Combitech och Volvo. Syftet är att ta fram en ny världsstandard för en koldioxidfri, digitaliserad och autonom gruvbrytning på stora djup.
Man investerar också i att förädla avfall från järnmalmsproduktion, bland annat genom ett samarbete med företaget Ragn-Sells, vilket förhoppningsvis ska leda till att LKAB kan producera fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Ett tredje projekt är det uppmärksammade Hybrit, som LKAB driver tillsammans med Vattenfall och SSAB. Där är syftet att ta fram en ståltillverkningsprocess som använder vätgas i stället för kol och koks, ett teknikskifte som innebär kraftigt minskade koldioxidutsläpp:
I den närmaste framtiden fortsätter också gruvdriften som vanligt. Brytningen ner till huvudnivån 1365 i Kiruna ska enligt tidplanen pågå fram till 2035. Det innebär också att den spektakulära flytten av Kiruna stad inte heller påverkas. Efter år 2035 ter sig framtiden däremot mer oviss.
Text: Simon Matthis
